Please please, snälla Byredo! Skapa något som kommer att slå mig på käften – jag vill verkligen uppleva en doft från er som möblerar om det olfaktoriska systemet av min hjärna! Jag vill det så gärna!
Det här är bara retande – fick sniffa på ett hemligt prov av den nyaste Byredo idag. Alltså den utan namn. Pling! Hög igenkänningsfaktor. Why? Ja, för ett år sedan fick vi ju en flaska utan namn, med extra bokstäver att klistra på när man bestämmer sig vad parfymen skall heta, precis som nu. Guerlain Mon Exclusif. Den i Coque d’Or flaskan, den orange-rosa. Och nu ser vi vem som har hakat på ”trenden”, vår kära Byredo nämligen.
Och OK, jag köper att Guerlain har ju inte patenterat tricket, skit i flaskan. Men varje gång Byredo släpper något nytt så testar jag det med spänning och med förhoppning att ”nu, ja, nu kommer det något bra”. Men det händer alldeles för sällan!
Jag gillar inte att en doft är en blandning av några av tidigare dofter. Det är så jag upplever vissa av deras storsäljare. Se till exempel Oliver Peoples. Se Super Cedar med sin övertydlig ambroxan och Iso E, nomen omen, Super :P. Nice, men inte så mycket mer. Eller?
Och nu händer det igen – den här ubervioliga No Name doften är en tydlig blandning av Bal d’Afrique och… Mojave Ghost? Pulp? En sötare, kompostaktig version av Bal d’Afrique redan vid hjärt- och basnoterna… Tråkigt. Men den kommer att hitta sina fans, det vet jag. Jag kan även hjälpa till med några namn – Mundane? Platitudinous? Unimaginative?
Nu är det dags för den ovannämnda käftslaget, jag vet ju att nån vacker dag kommer det. Så, hejja B. för helvete! 😂
Ben Gorham sa i en intervju (Åhléns Höst 2016): ”Jag lanserar en namnlös parfym, för att ge bäraren chansen att skapa sin egen historia, genom sina egna minnen”. Men du, Ben, den historien är redan buteljerad. Din egen. Dina minnen. Resten är bara…bokstäver.
Byredos dofter är någon sorts synonym av Sverige i mina ögon (näsa 🙂 ). Stilrena (på gränsen med tråkiga) flaskor, lättburna dofter (inte-sticka-ut- skräck?). Men de ger den eftertraktade känsla av begränsad tillgänglighet. Plus påre. Och samma känsla bjuder No Name på. Kom igen nu!
Let’s talk 😉
Bottega Olfattiva Doftkonst och blogg 
Åh jag äääälskar no name eller unnamed eller vad den nu heter. Jag är en sån där tandläkarväder-falukorv-dagisstövlar-försäkringskasseblanketter-doftkännare. Simple och osofistikerat is my thing och jaa, Molecule 01 är min signature haha! Jag bestämde mig nyss för att utforska Byredo och gillade väl Blanche lite, blev arg på Super Cedar som ju inte luktar ceder!? och fann något lite i en sen och flyktig efterdyning av Bullion. Sen kom då den här no name och jag föll direkt. Jag är violjunkie och det här är min bästa viol, har Serge Lutens, Tom Ford, Goutal mm i den genren men smash, no name kom och knep förstaplatsen!
Jag läser ofta att Byredo är så kommersiella och det nämns ju ofta att de som köper dessa är ”ängsliga” osv. Det finns ju en annan kategori också! Såna som jag som inte bryr mig det minsta om brands, inte skyltar med mina parfympåsar på Insta eller namedroppar designernamn.. Jag bara råkar ha smak för det osofistikerade och onyanserade. 😀
GillaGilla
Så kul! 🙂 Jag har absolut inget monopol på doftsmak (doftsmak, tssss 😂) så kör på! 🙂 Unnamed, som sagt gillar jag inte, däremot Violet Blond TF… smaskens!
GillaGilla
Jaa, Violet Blond gillar jag med!! Har precis fått hem en sample. Jag har messat dig på facebook ang att sidan inte funkar via mobil, måhända är inlägget i din övrigtmapp. 🙂
GillaGilla
Åh irritationen! Bloggen blir inte bra i min iPhone. 😦 finns det något trix? Tack för en underbar blogg!
GillaGilla
Oj, vad som inte är bra? Något med bilder/texten? Kan försöka åtgärda det 🙂 och tack för att du läser! ❤️
GillaGilla
Instämmer. Verkar bara vara en hype. Skall man betala så mycket för en doft ska den vara mer än trevlig och lagom.
GillaGilla
Precis 🙂
GillaGilla
Jag har precis samma problem med Byredos dofter!!! Jag kan tycka att några är ok, men så mycket mer blir det inte. Jag förstår inte hysterin över dessa dofter…. Men precis som du skriver så är man där och sniffar när något nytt dyker upp och man hoppas, hoppas verkligen att ”nu så, nu är det min typ av doft” men icke…. Däremot har jag snöat in mig helt i Serge Luten!!! Har hittills bara testat Daim Blonde (looove it), Feminite de bois (njaaa, blir en ”sur” not som tar över) och Ambre Sultan (behöver testas mer, men jag får ett sniff begär när jag tänker på den. Positivt!) sååå, vilka fler får jag inte missa från detta märke tycker du?
GillaGillad av 1 person
Vad bra att jag inte är ensam 😉 När det gäller Lutens så är det lite hatkärlek – kärlek till hälften och hat mot andra hälften 🙂 Jag har samlat på mig några flaskor och har mina favoriter: Daim Blonde, Ambre Sultan, Santal de Mysore är bara fantastiska! Sedan Chergui (bästa höstdoft! 😉 ) och den nya, Baptême du feu – jag skrev om den här: https://bottegaolfattiva.com/2016/07/25/parfymnyheter-hosten-2016-serge-lutens-bapteme-du-feu/
Sedan Musc Koublai Khan och Chene (åååh, varför sålde jag den?!? 😦 ). I Paris testade jag Section d’Or linjen, L’Haleine des Dieux stole my heart, men prislappen gjorde att jag lost my mind 😛
GillaGilla