Meteorit och en fallen stjärna – Black Cashmere, Donna Karan

Visst hinner jag att lägga upp detta inlägg idag också? Phew! 😉

Idag var det dags för en riktig klassiker som jag bar stolt från morgon till kväll – ikoniska Black Cashmere. En sällsynt pärla som inte längre produceras.

_36848
Black Cashmere, Donna Karan

Tänk dig en loft i New York, väldigt modern med avskalad design. Det är lite kyligt där inne, väggarna är gråa, golvet i mörk ek och det höga taket är målat i vitt.

Någon har tänt rökelse och röken slingrar sig uppåt som ett tunt band av silkestyll.

Det är Black Cashmere, Donna Karans kultförklarade doft skapad av Rodrigo Flores-Roux. Jag känner mig lyckligt lottad då jag hittade mina flaskor inte så länge sedan och vårdar dem ömt. Det var en av mina favoriter i mitt förra liv och jag vill ha den nu också. Kanske inte använda så ofta, men men. Tur nog har jag också ett par samples av denna så det passar fint att använda upp en av dem idag.

Black Cashmere alltså. Träiga och rökelsaktiga parfymers moder. Det är just med denna allting började. Ikon. En symbol för träig rökelse i västerländska parfymtraditionen. Ingen kyrklig rökelse, ingen flummig nag champa – små, fina bitar av ädelträ och kådor (Guggulrökelse från Etiopien, labdanum och bärnstensackordet). Plus en nypa orientalisk melodi i form av saffran, peppar, masala och muskot. Hela den baletten. I hjärtat har vi Marechai-ros och blomnejlika, men hela kompositionen vilar på dessa torra träflisor av Wenge-trä, honungsträ, patchouli och vanilj. Hur trevlig som helst, särskilt när det är en aning kallare ute (tadaam! Hej Midsommarväder! 😛 ).

Min sample av Black Cashmere, Donna Karan

 

Det är ingen rökelsedoft ska ni veta, inte en sån olibanumkung som t.ex. Cardinal eller Durbanos Rock Crystal. Men om ni kommer ihåg Norma Kamalis Incense, lägger på några rosenblad och boostar upp sötman med honung en aning – där har ni Black Cashmere. Tyvärr är båda lika jobbiga att hitta till ett rimligt pris…

Flores-Roux står också bakom lika ikoniska Sahara Noir för Tom Ford, de flesta dofter av Arquiste, Santi Burgas Palindrome mm. Black Cashmere är väldigt… spirituell. Många kraftiga, både klassiska och moderna ingredienser har blandats enligt den gamla hederliga parfymtraditionen. Och det är succéer som denna som gör parfymörer till stjärnor på det olfaktoriska firmamentet.

 

Tummen upp för dagens prov!

 

2 kommentarer

  1. Wow, vilken beskrivning! Försöker föreställa mig doften och anar att jag inte är rätt person att bära upp den.

    Dagens sample är från Parfum d’empire varifrån jag är förtjust i deras Osmanthus interdit, men idag blir det Le cri de la lumiere.
    Tjoff! Drar igång med TRÄ och metall (iris). Denna not som jag har en hatkärlek till. Ibland är metallkänslan så stark att det känns som att slicka på hemnycklarna eller suga på ett mynt.
    Puderdoft tar över alltmer och alltihop blir till en puderdosa av trä med en metallisk bismak och the drydown påminner om Barnängentvål. Ger barndomsminnen av bad med tvätt vid en insjö i Hälsingland.
    Mja, kanske ska prova den igen fast under svalare årstid. Tänker nu inte på svensk midsommar 😉 utan ännu mer lite vinter.

    Godnatt!
    /Maria

    Gilla

    1. Halloj! 🙂 Iris kan ju vara oerhört vacker… men när det blir som i Le Cri så får jag kalla kårar. Jag testade den som hastigast på Jovoy i Paris och det var just den metalliska känslan som uteslöt den helt ur mitt liv. Kan inte, jag bara kan inte… 😀
      Natti!
      K.

      Gilla

Lämna en kommentar