Alla är vi mycket väl medvetna att livet är orättvist. Att det gamla ibland försvinner för att göra plats för något nytt. Och för oss parfymnördar händer det faktiskt rätt så ofta att en viss doft revolutionerar vår syn på parfymkonsten, att den sätter spår i själen för att något år senare försvinna i väldoftande hav av andra dofter eller helt spårlöst för att konkurrensen är för hård, för att marknaden faktiskt är proppfull, för att den ibland skapas i fel tid, fel plats. Någons vision, drömmar, ibland lusten och ännu oftare – pengar, tar slut.
Något av ovanstående hänt med det brittiska märket Illuminum. De har inte särskilt lång historia i bagaget (grundades 2011) och avslut kom också rätt så raskt – Esxence i Milano i april 2017 och till hösten var det över.
Det finns fortfarande några av deras kompositioner ute på marknaden, men den som är mest intressant, White on White, är lite svårare att hitta. Btw, Kate Middleton bar deras White Gardenia Petals när hon gifte sig med Prince William. Fin bröllopsdoft indeed, men annars… njae.
Det är något bekant i White on White, men samtidigt mycket nytt. Jag såg ett sample i en av mina lådor och var direkt intresserad då jag inte minns Illuminums dofter särskilt väl. Visst har jag med mig en massa nyheter från Pitti och visst finns det många fantastiska dofter att hugga i. När jag fick det provet efter ett samtal med grundaren Michael Boadi på mässan i typ 2015 fångade det inte min uppmärksamhet, men det är inget konstigt om man sniffar på hundratals dofter om dagen. Jag vill verkligen använda upp mina prover (jo, tjena…), sakta men säkert. Den känns som overkill, med tanke på att inte så länge sedan började jag överväga att ’’bokföra’’ alla mina samples, jag har inte sådär stenkoll på vilka jag egentligen har om jag jagar något på nätet i veckor för att testa och sedan visar det sig att jag faktiskt redan har prov på det. Ja, don’t be like Karolina, I know it’s crazy :P.
Hohoho, visst är jag saklig idag? 😀 Det känns tydligt att jag inte har skrivit på länge, eller hur? 😉 Jag skriver så mycket på jobbet så jag fattar egentligen inte hur jag orkar, men pratsam varelse är jag, det är säkert.
White on White. En solig, men ganska kall septemberdag som denna känns den kryddiga, orientaliska komposition som något väldigt fint matchande och även nödvändigt 😉. Det är inte någon mysig och gullig typ som passar en kylig vinterdag, det är precis soliga 12 grader som passar ihop med den. Kul, för jag hade för mig att White on White, som namnet kan tyda på, är ytterligare en tråkig, vitblommig doft med typ bergamott i öppningen. Men nä, du. Kaboom styrax! Kaboom patchouli! Kaboom kardemumma!
Det finns en retro vibe här som t.ex. Fahrenheit utstrålar, den varma, lite animaliska kryddigheten, men också en del vassa kryddtoner på en väldigt harmonisk, träig bas.
Det sägs att det finns kanel och nejlika i den också. Jag känner inga nejlikor och om kanel finns så handlar det om den spetsiga, starka känslan när man tuggar på en fräsch kanelstång. Inte mysig, kanelbulleaktig, men en aning… djurisk. Den upplevelsen är dock någorlunda kortvarig.
På tal om kortvarighet – White on White presterar inte särskilt bra tyvärr. Den är väldigt intensiv i öppningen, men inte särskilt offensiv därefter. Tolka det hur det passar dig 😉 Den släts ut efter ca en timma och blir inte lika kaxig och sexig längre, vetiver och cederträ är det som stannar längst.
Har du möjlighet att testa den någonstans så gör det ändå, för det är det värt!
Bottega Olfattiva Doftkonst och blogg 