Okejrå! Tom Ford – Fucking Fabulous

Jag vet att många har letat efter den recensionen här på bloggen.

Men jag kunde inte skriva om den. Jag kunde inte för jag tyckte, och fortfarande tycker, att Fucking Fabulous är ett så jäkla fånigt namn att jag vill inte ens.

Men det är ingen dålig doft. Och då kikar vi på den lite närmare.

Det är inte heller någon nyhet. Tom Ford lanserade sin kontroversa Fucking Fabulous sommaren 2017. Primitiv marknadsföring är inget nytt i hans värld heller (har du hört talas om/doftat på den 2018 aktuella Lost Cherry, med lika tveksamt namn? 🤦‍♀️).

Det som han och hans folk säljer som någon sorts kaxig elegans är för mig lika häftigt och meningsfullt som tömma äggskal. Men men, det kommer alltid att finnas klientel för den typen av ”lyx” så jag måste nog lära mig deala med detta…

Och det är inte så att det inte finns fantastiska kompositioner i hans portfolio, för det finns en hel del – själv älskar jag balsamiska Ambre Absolute och kommer att göra det många år framöver. Men den vulgära marknadsföringen och faktum att det aldrig finns någon parfymör bakom att ge cred till – det irriterar mig. Designern håller ju det i hemlighet, men man kan tänka sig att det är väldigt skickliga Näsor som står bakom kompositionerna.

Fucking Fabulous lanserades under New Yorks Fashion Week och många trodde att det är just någon sorts av skämt, men det var det inte. Och jag vill understryka (ni som läser mina texter har säkert märkt det redan 😉 ) – jag är ingen språkpurist, använder språket på ett väldigt lekfullt sätt och svär en hel del också. Men det finns liksom gränser, det är inte längre kontroversiellt, inte cool – det är ju bara låg nivå. Jag vill i alla fall inte ha den flarran i min samling av den enkla anledningen att jag vill istället ha en estetiskt tilltalande samling, på många olika nivåer. Hela konceptet bakom FF känns alldeles för pretentiöst, för vulgärt för att komma från såpass sofistikerad designer. FF passar inte här.

Nu har jag sagt mitt, nu kan vi släppa namnet. För doften har faktiskt inget gemensamt med namnet – den är inte vulgär och den… definitivt inte är fabulous. Bra, men inte fabulous.

Flakongen är (om vi suddar bort namnet, hahaha! Känns det lite tjatigt nu? 😉 ) otroligt elegant med sin matta, svarta finish. Om du testar FF från en blotter så kan du känna en aning paraffinaktig ton som kan upplevas lite avskräckande. Men det finns naturligtvis mer här. Först listar man ut de söta men balanserade tonkabönor med läder. Kopplingen till Bois Doré från Van Cleef & Arpels är helt rätt. Jag skrev om Bois Doré här om du vill läsa om den också.

På huden öppnar den sig med ett annorlunda ackord av tonka i en örtig tolkning, den känslan påminner en aning om Vert d’Encens av samma märke. Salvia utan tvekan. Helheten känns lite missvisande, svårt att förklara – det är en mix av söta, bittra och gröna nyanser. Lädret kommer fram direkt efter, ihop med den ovannämnda feta, paraffinaktiga ton, lite spännande faktiskt.

Efter ett tag försvinner grönskan och cashmeran kliver fram. Cashmeran med sin behagliga träaktiga och myskiga karaktär. Den svänger här lite åt cederträ-hållet. Cashmeran har tyvärr den nackdelen att den blir lite tråkig i dry downen och det är lite samma som händer här. Ihop med en skugga av iris absolu blir det fint, men det saknas något… Doften förlorar sin spännande, särpräglad karaktär och helheten blir söt, bitter och… ingen (bittermandel!). Nackdel för doftäventyrare, perfekt läge för någon som är ute efter en annorlunda kontorsdoft. Ja, kontorsdoft – för parametrarna ligger på en stabil medelnivå – den är inte aggressiv, den är relativt hudnära. Så förväntar du dig projektion som i till exempel älskade av många Tobacco Vanille eller Oud Wood – här hittar du den inte.

Men det är som sagt en ganska annorlunda och innovativ komposition. Här hittar vi vågade blandningar av doftnoter, men helheten är ändå introvert och namnet passar definitivt inte ihop med flaskans innehåll. Det känns nästan att Fucking Fabulous är en sorts oavslutat projekt, något som blev kvar när Vert-linjen skapades i 2016, men den passade inte in just då. Toppenläge för limited edition ;).

För att summera – fin, likeable, men fucking not fabulous. Så nej, jag köper den inte. Men jag är övertygad om att märket Tom Ford Beauty kommer med flera bra dofter i framtiden, hoppas bara på mindre fåniga namn.