September och nostalgiska övergångsparfymer

Början av september doftar nostalgiskt. Det är inte höst ännu, men inte riktigt sommar heller. Även om vissa dagar känns väldigt somriga i år så kommer alla dessa friska morgnar och kyliga kvällar när du redan vet att du inte kommer att sitta på uteserveringen, vid grillen eller på gården länge till utan att känna ett visst temperaturobehag. Det positiva är naturligtvis att myggorna är borta. Och att du trivs mycket bättre i dina lite sötare, tyngre eller orientaliska favoriter.

Slutet av sommaren gör mig alltid sentimental. Barnen börjar skolan, det är full rulle på jobbet, nästan alla är tillbaka från sina semestrar. Jag älskar sommaren och ljuva dagar vid havet, men jag älskar också promenader i tjocka ylletröjor bland alla fallna löv – blöta lönnlöv, de sprider ju en magisk doft!

Men där är vi inte än! I skrivande stund åtminstone. Så vilka är mina tips på övergångsdofter?

Det finns många och allt, som alltid, beror på vad just du vill ha på dig in this very moment. Jag tog fram några tips från olika grupper.

Vi kan börja med citrus. Men somriga citrusar väljer vi bort nu, de tar du upp nästa sommar igen (ja, håller du dina dofter i mörkret och inte för hög temperatur så kommer det att funka utmärkt!). Fin, djup blandning av enkla citrusfrukter som lime och citron blandas med träiga toner och en nypa rökelse i Eau de citron noir av Hermes. Ljuva sommardagar, men en påminnelse om kommande höst också. Klassiskt, fräscht, enkelt och elegant. Det behövs inget mer.

Om du älskar blommiga toner så vill jag lyfta upp två förslag här: Maison Margielas REPLICA Lipstick On. Eterisk, förförisk, feminin, men inte lika stor som t.ex. Lipstick Rose från Frederic Malle (den tar vi upp på vintern, bara 😉 …). Pudriga nyanser av iris och heliotrop blandar sig här med tonka och vanilj, men galbanum gör att hela konceptet inte känns överväldigande. Perfekt för sensommar/tidig höst.

Andra förslag från den olfaktoriska familjen är Joop! WOW! En doft i nischkvalité. Klassisk komposition med ros och patchouli som toppas med rabarber, pion och hallon – både sommar och höst i ett, eller hur? Jag köpte den i Spanien för ett tag sedan, den passade utmärkt då! Och den passar utmärkt nu också. Ett plus till – den kostar mycket mindre än den doftar :).

Lite blommiga chypre då. Jag känner att här kan vi nog dosera härligheterna lite sakta och börjar lätt med Bottega Venetas Eau Legere – välbalanserad ekmossa med mysk istället. Gardenia och jasmin står här för den runda, kvinnliga känslan. En känsla av härligt mjuk mocka med en nypa rosépeppar omfamnar på ett väldigt elegant sätt, som en själ i cashmere. Ett fantastiskt val till jobbet. Jag måste erkänna att jag har de flesta dofter från Bottega Veneta och de förknippar jag med konferenser, tjänsteresor och affärsmöten. Alltid med mig, alltid vid min sida.

Dags att implementera lite kryddighet. Och alldeles lagom kryddighet hittar vi bl.a. i två av mina favoriter från Histoires de Parfums. Den ena – 1969 är orientalisk och varm med sina tydliga kakaotoner. Här blandas kakaon med ros, kaffe och patchouli med ett fruktackord som påminner lite om solmogna persikor. Fantastisk vid ca 20 graders värme. 1826 skulle kunna vara något som Bottega Veneta släppte. Amberbaserad, pudrig patchouli med floral akcent och icke söt kryddighet från ingefära och kanel. Uppfriskande bitter tack vare bergamottskal. Om doften hade färg så skulle 1826 vara senapsgul med chokladbruna och mörkgröna fläckar :). Känner du att det blir lite för mycket så satsa istället på Poivre Samarcande från Hermes. Det finns så mycket gött i Hermessence-linjen, men just nu passar denna friska träighet med aromatisk svartpeppar och röd paprika som handen i handsken. Inte tungt, men inte dumblommigt heller. En apoteos av unisexparfym.

Och sist, men absolut inte minst – träiga dofter. Jag fortfarande väljer dem som inte tar särskilt mycket plats, men ändå är tydliga i sin karaktär. Gröna, träiga och en aning jordiga Tenebrae av L’Artisan Parfumeur. Lagom träig, lagom grön, perfekt när du vill dofta naturligt och… lagom mycket. Skogen i en flaska. Plus för den söta bin på flakongen.

Peau Santal från brittiska märket Miller Harris skriker sandelträ. Nä, den skriker egentligen inte, den viskar mjukt och behagligt. Ett exempel på en syntetisk doft där skaparnas skicklighet gör den till ett lilla mästerverk. Visst, mycket syntetiskt sandelträ, mycket cashmeran, men blandning av viol, saffran och rosépeppar lyfter upp den till höga höjder. Bra att vaniljen är dämpad här – det behövs inte mycket vanilj den tiden på året. En gosig jävel!

Och om du älskar de ”feminina” tolkningar av trä. Då måste du. Du bara måste. Prova Cher Wood. Jag hade ett sample av den för länge sedan och testade den igen i Grasse i år. Ett köp blev det till slut. Cher Wood från anrika Molinard. En känd blandning av amber, ceder och sandelträ berikad med andra klassiska ingredienser som patchouli, vetiver och lite vanilj som avrundas med en blommig sötma i precis rätt mängd. Så torr och lite söt samtidigt – så vackert balanserad! Så classy och karaktärsfull! Oud, trots husets beskrivning känner inte jag i den, men det gör absolut inget i detta fall. Testa!

Det var mina förslag, hör av dig gärna och berätta vad du använder den tiden på året, jag är sjukt nyfiken! 😀

Jösses, jag sitter här och skriver och nu har jag sprejat på mig alldeles för mycket igen! 😀 Men det är så jäkla härligt ändå!

Btw, Chanel lanserar nu den fantastiska Coromandel i parfumkoncentration. Hur jäkla lockande som helst, men min efter-sommar-budget trycker på ingen 👍, kan jag säga. Med tanke på att Coromandel är en av världens bästa dofter så kommer den nya att besöka mig i drömmar, vi får se hur det slutar 😉. Julen är här snart. Typ… 😀