Tam Dao är ett bevis på att doften behöver inte alls vara komplicerad. Ibland vill vi inte lyssna på hela orkestern, låter bli doftsymfonier för att nöja sig med något enkelt och minst lika vackert. Min favorit bland linjära dofter är utan tvekan Diptyques Tam Dao (edp). Marknadens bästa sandelträ. Sandelträ som svider inte i näsan (som Creeds Original Santal), som inte luktar som Västeråsgurka (pickles hittar du i Tom Fords Santal Blush), som inte svänger åt billig rökelsepinnedoft (som massor av parfymer gör).
Jag tror att Tam Dao klarar sig utan de där bidofter tack vare cederträ som också finns där och som piggar upp kompositionen avsevärt. Den doftar som pennväss, från en nyvässad blyertspenna av ceder. Eller cederflisor, ljusa, lite fuktiga och elastiska. Ljuvligt!
Tam Dao är mjuk, fluffig, mysig, nötig och även krämig, särskilt i drydown-fasen.
Jag tänkte inte elaborera om Tam Daos noter, ackorden, ingredienser, faser, vibrationer, spektakulära överraskningar för det finns egentligen inte så mycket att skriva om. Doften är lätt och lat. Men, tro inte att Tam Dao är en banal doft, själlös som en potpourri-påse! Det är en ädel trädoft utan alltför påträngande rosolja.
Basackorden innehåller spår av palisander (rosenträ), eller snarare torkade rosenblad, en nypa amber, något pepprigt också, typ gammal svart peppar som förlorat lite styrka, men är fortfarande inte såhär dammig. 😉 (Diptyque skriver att det är ingefära… inte i min näsa iaf 😛 ).
Jag älskar Tam Dao, den passar till varje tillfälle, väder och klädsel. Det finns något i den som gör den omöjlig att motstå!
Bottega Olfattiva Doftkonst och blogg 
4 kommentarer