Stinkande sommar. Att dofta eller inte dofta i kollektiva färdmedel.

Ett återkommande ämne. Ju högre temperatur ute desto högre röster kring odörer i kollektiv trafik. Irritationsmoment när vi upptäcker (oftast ganska fort) att medpassagerarna luktar illa. Det kan vara allt från svett, dragonbreath, skitiga strumpor till inkontinensbesvär. (Exempel? Var så god.) Eller svett som någon försöker täcka med deon eller parfymer. Raggarduschar. Äcklig andedräkt plus jasmintuggumi (denna kombo fick jag uppleva någon gång, får liksom propp i hjärnan av bara minnet).

Känner ni igen dessa jobbiga moment? Jag är ganska säker på det!

Oftast är vi eniga – lagom är bäst! Kroppslukt i all ära, men ibland är det jobbigt. Man kan naturligtvis läsa insändare i varje lokal tidning som handlar om ”alla dessa jävlar som törs dofta parfym på bussen” ( http://www.metro.se/lasarhornan/bara-den-som-luktar-skit-behover-duscha-sig-med-parfym/EVHojs!VxrY5UN5Y6b42/ ) det finns program om överkänslighet mot parfym också. Ingen dock gör tv-program om att det är inte klokt att stinka svett redan på vägen till jobbet (eller nånstans) kl. 8 på morgonen. Eller att det är fan inte ok att andas ut gårdagens sill med vitlök rakt i nyllet på en person som råkade sätta sig mittemot en.

Jag (och faktiskt ganska många andra) är överkänslig mot det! För jag kan förstå de äldre med olika jobbiga besvär eller bebisar som bara är tvungna att skita på sig just här och just nu. Men en nysminkad, fint påklädd forty-something?! Måste allt skyllas på stress/ångest/överkonsumption av alkohol och antiångest-piller som gör att man luktar just ångest?! Nä, du klarar av att fixa det där med hygienen ändå, va?

Jag har nyss läst en artikel som visar det lite ovanliga perspektivet – varför kan vi inte lukta som människor? Varför klassificeras svettlukten med det orena? Jaja, feromoner är en sak, svettstank en annan. Och jag pratar inte om den fräscha, för vissa sexuellt stimulerande svettdoften, åh nej.

Eller är jag helt ute och cyklar?