Kära dagbok!
Kära parfymdagbok!
Idag känner jag starka tvivel. Tvivel och ambivalens.
För hur är det ens möjligt att en komposition från ett lyxmärke levererar på så låg nivå?
Men missförstå mig inte – det handlar inte om själva doften, doften per se. Kompositionen av Musc Encense är utan tvekan fin. Vi kan hitta här en trevlig, läderaktig myskackord, ganska mycket cashmeran med den rena, krispiga, men pudrigt träiga känslan med en twist, hedione, den örtiga salvian och naturligtvis rökelse. Rökelse i den rena, inte rökiga formen.
Visst låter det bra? Ja! Och alla dessa ingredienser tyder på en elegant och stilren komposition. Allt stämmer hittills.
Så nu undrar ni kanske varför skrev jag om låg nivå nyss…
Jo, det handlar om den obefintliga projektionen och riktigt låg hållbarhet.
Om du inte borrar näsan i huden så vet du inte att doften finns där (eller om du inte badar i den förstås, men vem gör det?!). Musc Encense försvinner från huden efter en timme (en liten dammig rökelseslöja finns kvar – dammig i en positiv bemärkelse, you know whatcha mean 😁). Och detta stör mig så oerhört! Flera tusenlappar åt spillo!
Om du gärna släpper dessa ifrån dig så får du en perfekt sovdoft, lätt och avslappnande. Som en fluffig kattmage.
Jag förstår att vissa parfymer kan kosta mycket, men jag vill då ha valuta för pengarna (exempel Xerjoffs Alexandria II – dyr, men en flaska räcker i 10 år för doften håller i evigheten). Här får man inte så mycket trots att doften lämnar faktiskt en hinna på huden som i sin tur kan tyda på hög koncentration och stabilitet. Så är dock inte fallet.
Jag har ärligt talat inte så mycket mer att säga om den förutom att jag tycker synd om oss, parfymbrukare. För jag gillar den mycket och vill ha den på mig åtminstone en halv jobbdag! Men nä, så länge håller den inte!
När jag tänker efter så tror jag faktiskt att staying power hos Aedes de Venustas är en sorts issue. Som allväderdäck. Passar alla, alltid och under alla omständigheter. Och ni vet ju om att om något passar alla så passar det… ingen. Våga vägra safe zone!
Jag har också en flaska Iris Nazarena och där händer det saker med själva doften – den är inte stabil, men den finns och den är vacker oavsett. Jag hade också Palissandre d’Or och den var lite mer hållbar (och vacker!). Den balsamiska Copal Azur, min favorit från linjen, håller sig stabilt på huden men endast pga de specifika, hållbara ingredienserna – kådorna brukar ju sitta på plats länge.
Resten har jag inte testat särskilt ingående så kan inte uttrycka mig.
Master Perfumer Ralf Schwieger, näsan bakom doften är känd för en del moderna klassiker: Lipstick Rose från samarbete med Frederic Malle, Afternoon of a Faun från Etat Libre d’Orange (immortelle galore) eller Muglers Womanity. Alla stabila och pålitliga som insatstyrkan. Men okej, den här gången lägger vi fokus på den efemära skönhet av doftmolekyler och försöker att njuta av den så länge den varar. Så sniffa snabbt! 😂
Har du några erfarenheter med Aedes de Venustas? Vad tycker du om detas dofter?
Jag frågade nyss min 7-åring vad han tycker om doften. Han förklarade att det finns 7 doftkategorier: super poop, poop, höna (!), OK, good, epic och legendary. Musc Encense är good. Det var ändå inte illa pinkat 😂
Ha en fin helg, här stannar jag med min ambivalens! 😘
Bottega Olfattiva Doftkonst och blogg 