PonteVecchio – Nobile 1942. En restriktionsfri resa till Florens.

På den gamla bron rådde ett myllrande liv. Framför de otaliga små butikerna, som kantade densamma, rörde sig en brokig skara som tittade och prutade och köpslog, somliga under skämt och glam, andra med en hetsig iver att få så mycket som möjligt för sina fattiga soldi.

Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley

Ponte Vecchio, Florens

Tänk dig en promenad i en mellanstor italiensk stad – en eftermiddag i september, tiden går saktare, de flesta är tillbaka till sina rutiner och det syns inte lika många turister på gatorna, bara stiliga medelålders italienare i sina laid back, men skräddarsydda sommaroutfits. Någon väldoft hänger ständigt i luften. De strikta, klassiska citrustonerna blandas här med mer moderna inslag. Jag tänker mer Venedig och Siena än Rom eller Milano. Ni kanske förstår vad jag menar… Ponte Vecchio är för mig en synonym för en klassisk herrdoft, en herrdoft för en random italiensk 50-plussare. Och missförstå mig inte – i mitt huvud (jag hade turen att träffa bara riktigt stiliga sådana) – är det något väldigt positivt.

Jag har faktiskt alltid undrat hur klarar de sig så bra i den stekheta solen utan att bli glansiga i ansikten, utan svettfläckar och ser så jävligt fräscha ut jämt?! Jag vill veta! Jag är en person som blir glansig och röd i ansiktet så fort jag lämnar boendet (AC är ett måste) och svettas under knäna. Hahha, ja, jag vet hur det låter, jag är den typen som inte svettas någon annanstans, men under knäna händer det något obegripligt med mina svettkörtlar. Det ser ut som om jag hade letat efter borttappat örhänge, på alla fyra, på en nerpissad offentlig toalett… Ja, jag är avundsjuk på alla italienare, spanjorer, greker och alla andra som har torra händer och torra kläder kl. 13 i full sol i juli. Tack och lov bor jag i Sverige nu så problemet försvinner per automatik. Hahhaha!

Men tillbaka till Ponte Vecchio. Jag blev nyfiken på doften i samband med någon av resorna till Florens, där denna vackra, historiska bron befinner sig, vackert belägen över floden Arno. Ett måste för varje Florensbesökare. Själva doften är inget som ligger mitt i prick mina olfaktoriska intressen, men ni vet – när något får ett sentimentalt värde så väger det plötsligt mycket högre på alla sätt och vis. Och så är det med PV för mig. Obs! Jag beskriver herrversionen, men Pontevecchio W (damversionen) är väldigt lik, kanske lite mer rund och pudrig.

En aning överväldigande bergamott, jasmin och en nypa ylang-ylang som borde lämna öppningsfasen fortare, men i stället så varar de i evigheter. Den nästan döljer den fantastiska, mjuka doften av en nyduschad kropp i fräscha kläder (mysken, pudriga iristoner och mjukt sandelträ måste stå för den känslan). Geranium/nejlikeblomma sticker i näsan under hela resans gång och ärligt talat – jag skulle gärna välja bort den där om jag kunde. Det är en sorts citrusaktig retro-sälta som jag har lite svårt med. Men den finns där och tvingar mig i de tankebanor som placerar den doften på gubbdoftshylla direkt. Trots att jag är absolut ingen fan av att klassificera dofter på det sättet. Vissa saker sitter ju mycket djupare än sunt förnuft…

Den saknar sötare inslag helt och hållet, som ett väldigt torrt vin, den är snarare krispig som nytvättade linnelakan. Och medan jag oftast älskar nytvättade linnelakan så kommer det ibland dagar när man vill krypa in i mjukaste kashmir i stället, använd inte Ponte Vecchio dessa dagar ;).

Någon timme efter applicering citrus-geranium kombon lugnar ner sig lite och tillåter den mockaaktiga träigheten titta fram, blygt, men charmant. Här sitter det vetiver, den här gången med citrusaktiga ansikte också. Letar du efter en irisdoft så är denna en helt fel adress dock. Det vore nästintill opassande att inte använda iris florentina i en doft dedikerad irisarnas huvudstad, men nä, sök iris i andra mästerverk.

Jag har en känsla att kvalitetsmässigt saknas det något i den kompositionen (hello, ambroxan!), den förför mig inte någonstans, doftkarisman saknas helt i denna. Men för en nostalgiker med fina minnen från just Ponte Vecchio, Florens, Toscana, Italien… testa åtminstone!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s