Yes, yes, jag har lyckats igen! Det är dags för en doft som kan förändra din syn på vitblommiga parfymer. Jag är en av de som har det superduper svårt med just vita blommor (och många andra blommor för den delen) i parfymer, men Pichola är ett exempel på en sådan som är både fräsch, sensuell och vacker. Och intressant att upptäcka alla dess nyanser.

För den kompositionen är väldigt fint balanserad – ingen av ingredienserna tar för mycket plats och alla är så sofistikerade och eleganta. Det är en somrig, nästan brusande i öppningen, glad doft där apelsinblomma och neroli spelar den viktigaste rollen. Men som sagt, tar inte över. Det finns plats för jasmin sambac, ros, tuberos, ylang-ylang och magnolia där. Så mycket fokus ligger just på blommor, men med tanke på märkets indiska anor så finns det också en vacker sammansättning av kryddor: saffran, kardemumma och kanel. Lite vetiver och träiga toner (mest sandelträ) avrundar kreationen.

Så om jag skulle vara tvungen att bära vitblommiga parfymer så skulle jag utan tvekan välja just denna. Btw, Bertrand Duchaufour står bakom styret så det är egentligen ingen större överraskning att det blev en succé.
Nu kom jag på en sak – det är kanske bra att kolla om jag inte har skrivit om vissa dofter tidigare? Det visar sig att jag har gjort det 😀 så kolla gärna detta inlägg, jag satsade lite mer på doftens och parfymhusets historia.






Lämna ett svar