Jag fullkomligt älskar Neela Vermeires dofter. Mest är det Trayee och Ashoka som jag faller pladask för (jag kommer att skriva om dem, förr eller senare 😉 ), men alla andra är också så underbart välbalanserade, sensuella och på något sätt känsloladdade så man kan helt enkelt inte gå förbi utan att märka att just de dofterna är något verkligen speciellt. Inte bara på grund av deras utan tvekan högt kvalité.
Idag, mitt i sommarröran, tog jag en dutt (jag äger tyvärr ingen flaska från Neela, planer är dock att skaffa Trayee) Pichola som just här och just nu funkar så bra! Varför?
Doften är inspirerad av Pichola-sjö i Udaipur i Rajasthan. Den är luftig, lekfull, lätt på ett sätt som påminner om doften av fräscha blommor: jasmin, neroli, magnolia, apelsinblommor som står i vas på en båtdäck en sommarmorgon. Ja, låter korkad men där har ni känslan :P. Jag kan tänka mig att båten på Pichola Lake har fraktat kryddor till Europa förut – kanel, kardemumma och saffran. Doften av sjön kommer med svalkande pustar – det doftar… luft, det doftar vetiver och det doftar drivved som inte hunnit torka helt. Hmm, girlie, men absolut inte Lolita…
Jag sitter på däck en varm sommarkväll med en gin&tonic i glaset och upplever lika dofter från handleden som glaset – Pichola innehåller tydliga noter av enbär också! Den bittra citrusslöja försvinner som en sidensjäl släppt i vinden. På min hud, just här och just nu, efter några timmar, doftar den ganska orientaliskt i basnoterna: det finns spår av benzoin och mjuk, krämig sandelträ som ger en trevlig balans till den generellt blommiga kompositionen (här känner jag också tuberos – den enda ingrediens här som jag vill faktisk inte känna :P).
Pichola föreställer en modern indisk doft för mig – någon sorts avväg för alla tunga och krävande orientaler.
Näsan bakom är en av mina favvo-parfymörer – Bertrand Duchaufour. Doften är unisex, hållbarhet på en normal nivå – ca 4-5 timmar, sillage ok, men inte lång. En feel good doft.
Ha det bäst!
K.
Bottega Olfattiva Doftkonst och blogg 
2 kommentarer