Ett inlägg om tvål

Min doftintresse är inte begränsad till dofter i flaska endast. (Japp, jag är den som luktar på alla sorter av sköljmedel i affärerna 😉 ).

Jag har testat några tvålar med samma doftnot som jag tycker mest om i parfymerna. Oud, rökelse, sandelträ, amber och myrrha.

Först testade jag tvålen från indiska Lass: Oud, Vanilla Fudge & Cinnamon och Khus & Red Sandalwood.

Alla är ekologiska och certifierade. Oud… Vad kan jag säga…. Förutom den häftiga svarta färg finns det inget annat att lägga märke till, tyvärr. Ca 2% agarwood extract gör ingen större skillnad.

Vanilla & Cinnamon. Glöm det. Såhär luktade tågtvål på 80-talet.

Khus & Red Sandalwood. Bäst av alla ovannämnda. Khus är ett indiskt namn  för vetiver. Och en blandning av vetiver och sandelträ luktar kungligt. Doften är dock väldigt kortvarig på huden.

Jag skriver inte något om tvålarnas påverkan på huden, en eller två stycken påverkar inte tillräckligt. De löddrar, de rengör. That’s it.

Mitt senaste inköp, tvål från Nepal:

Här gick jag mer åt rökelse-hållet. Ekologiska, naturliga och handgjorda produkter med myrra och olibanum.

Lite enklare glycerintvålar med svag doft av essentiella oljor. Frankincense är väldigt hudnära, luktar tyvärr inte så starkt som jag hoppades på.

Myrran är värmare, mer sensuell och elegant. Det blir nog ett till inköp i framtiden.

Är tvålens doft viktigt för er?

Vilka är era favorittvålar?