Vin och parfym – a match made in heaven

Hej alla fina parfymentusiaster!

Någon expert på sociala medier och influencers sagt en gång att det viktigaste i bloggandet är att hålla sina läsare varma. Publicera, publicera, publicera! Läsarna ska få nya vlogs, nya inlägg, nya posts med jämna mellanrum. Näfan, här har vi ett härligt gäng besökare som förstår skillnaden mellan kvalitet kvantitet 😉. Med tanke på att här har det sällan varit regelbunden ”varmhållning” så hoppas jag helt enkelt att jag kan värma upp er med ett glas vin istället. För er som dricker vin förstås, detta inlägg är mest för er. Ni som inte gör det – ni får läsa och sippra på precis det ni vill.

Te, till exempel, jag skrev ett halvt inlägg om te i parfymer faktiskt, men jag har tappat det någonstans 🤦‍♀️. Mitt pseudofrekventa skrivande gjorde att jag hittar ingenting i den nya, phew, förbättrade, phew! layouten. En vacker dag kommer jag att hitta igen det fina (förstås!) inlägget om te i parfymerna. Om du vill kika på andra cocktail- och alkoholrelaterade dofter i parfymer så skrev jag om det under denna länk.

Efter flera sjukt turbulenta månader dras jag tillbaka till min passion och jag försöker börja någonstans och försöker att inte göra det krystat och stelt. Visst har jag testat en del (klarat mig fint med luktsinnet, hoppas det gjorde ni också), jag har tagit livsförändrande beslut som att flytta till vischan (Stockholm, Milano, Florens, Paris kommer alltid att finnas, en plats på jorden måste vi alla hitta, jag tror att jag har hittat). Så det generellt tråkiga Zoom-livet, samt flytten, gjorde att jag dragits ifrån livsessensen en aning. Samtidigt så kändes det fånigt att prata om parfym när allting annat krisar runt omkring en. But hey, för att inte tappa livslusten helt måste vi ju göra något trevligt, eller hur? Många av oss har ägnat kvällarna åt vindrickande till exempel. Digitala vinprovningar finns hit och dit och det är supertrevligt, men kan vi titta lite närmare på vindofter? På det som gör våra liv lite mer… meningsfulla? Mat, dryck och doft? (Ja, vi alla fattar att hälsa, kärlek och familjen ska alltid finnas på första plats, men det är ingen blogg om dessa ju). Coronapaket.

Jag vill bara understryka att jag har aldrig varit något proffs på vin så ha det i åtanke när du läser detta inlägg, jag kan ingenting om vin egentligen, jag är mer starkspritperson med centraleuropeiska rötter som fick smak för vin relativt sent i livet. Det finns så många stjärnor på vinproffshimmelen som jag faller pladask för, för dem och för deras dryckeskunskaper (Hej hej Amalia! Hej Nadja!). Men jag kan konstatera att jag kan fasen en del om doft. Och vinrelaterade parfymer. Sååå, let’s go and cheers!

En sak är säker, även för oss noviser – vitt och rött vin luktar annorlunda. Jag kan inte särskilt träffsäkert skilja ur merlot eller shiraz från cabernet sauvignon bara genom att sniffa i glaset, men om ni presenterar dem för mig separat så känner jag naturligtvis skillnad. Det är faktiskt tydligt vilken av dem odlades på lerjord och vilka utstrålar mineraliska granitpustar (men igen, fråga mig inte vilken för jag vet inte, jag känner det bara med nosen). Det är så tillfredställande att kunna urskilja viner från olika fat – ekfat från USA har för mig mycket djupare, finare doft än ”kalla” svenska ekfat till exempel. Här igen – att kunna urskilja vinet lagrat i fat från det lagrat med flis, det är imponerande, och det kan inte jag. För att inte nämna ädelrötan – Botrytis cinerea. Vi vet idag att i parfymvärlden finns det många småkonstiga ingredienser som vid första ögonkastet kan kännas felplacerade just i det sammanhanget, men vad vore nischparfym utan valspya, oud, gummi, aska eller annan lera? På tal om det – visste ni att Bordeaux-producenten Ginestet sålde (jag är lite osäker om de fortfarande finns i handeln) tre temaparfymer: klassikern Botrytis (pepparkake-pumpkinspice-morotskakeaktig mumsighet), Le Boise med träiga, lättrökiga ekflistoner och friska, fruktiga Sauvignonne? Jag testade dem för många år sedan, jag skulle så gärna vilja ha hela serien i min ägo. Anyone? 😉

Som den party pooper som jag är måste jag nog meddela att alla dessa vinnyanser i parfym består oftast av syntetiska molekyler med en liten andel naturliga ingredienser. Det röda vinackordet förlorar lite av sin magi när vi vet att den består av aromatiska ketoner och damasconer, särskilt gamma damascone. Man lägger till diverse rosnyanser, grästoner, vindruvsessenser, violestrar, vanillin och en massa annat för att lura våra faktiskt lättlurade näsor. En nypa jordighet och runda, mjuka kådor för de röda vinkopior och vips – vinparfymen färdig! Olika proportioner ger olika effekt så den storyn kan förändras och vinklas i all evighet förstås.

Och visst – många parfymörer väljer den kortaste vägen och köper färdigblandade vinackord. Ja, ja, exakt samma för vinliknande parfymer som för… vinkopierande drycker. De går verkligen att förtära trots att den minst sexiga delen av storytellingen är oenanthic ether – C10H20O2, med relativt komplicerad formel bestående av etyl: laurate (mest), caprate, caprylate, myristate och etyl caproate eller den andra populära: metylantranilat. Mums, visst? Tänk på dessa två när du dricker en billig Sangria nästa gång 😝.

Vindoft tolkat av gaskromatograf

Skulle vi testa olika vinaromer i gaskromatograf så hade vi fått upp en regnbåge av diverse mer eller mindre viktiga ingredienser, det är de små skillnader som skiljer ur dofter av olika druvor från varandra. I labbet leker man med olika frukttoner som vinbär, melon, hallon mm. (friska, söta, torkade, rökta), olika kryddor, även choklad, kaffe, tobak eller patchouli och diverse nötaktigheter. Allt detta kan kopieras på ett syntetiskt väg. (Eeej, WordPress! Jag kommer aldrig att skriva patschouli, sluta rätta mig! Jag respekterar att det heter så på svenska, men jag är en ur-utlänning och kosmopolit, ge dig!). Vi kan leka med vindoftens bitterhet, mjukhet och rökighet. Allt går.

Fenetylacetat (C10H12O2 ) med sin sötaktiga, ros- och hallonaktiga arom kan också hittas i de parfymer som gärna vill återspegla vindoft, särskilt rött vinsdoft. Tillsätter du lite jordig, ren och terpenfri patchouli (också kallad healingwood eller terpeneless patchouli oil) så är vi hemma med de röda vinerna som ofta beskrivs som ’’lämpliga till rött kött’’ (har jag redan nämnt att jag vet inte vilka? Hahhaha!). För röttvinsackord använder man den tidigarenämnda damascone gamma och för rosé – damascone beta.

Åh jävlar, nu har jag nördat in mig rejält. Sorry, så blir det när man helt plötsligt får feeling. Dessutom kom jag på att jag hade Stockholm Bränneris Winter Negroni i skåpet, den smakar otroligt gott (och jag kan kalla mig Negroni Officer, Jävlans Negroni Comandante, Negroni-Is-My-Meaning-Of-Life-Person och jag saknar Florens, Negronis Hufvudstad, lika mycket som jag saknar Söder). Såere.

Tillbaka till nörderier? Okej?

Ni som var med på mina doftworkshops känner igen dofthjulet. Michael Edwards eller Mandy Aftels dofthjul fungerar utmärkt när vi pratar parfym, och diverse vinaromernas dofthjul fungerar finfint när vi pratar dofter i vin. Det är väldigt tydligt hur många nyanser och aromer finns det i båda och hur många olika toner består en vindoft utav.

Trots detta en lagom tränad näsa kan känna skillnad mellan röttvinsparfym och vittvinsparfym. Förutom ovannämnda Ginestet så finns det ett till märke som gillar att kretsa kring vindoft – Les Liquides Imaginaires. I parfymkonnässörernas grupperingar är de relativt välkända, men om ni inte hört talas om dem så rekommenderar jag att testa den mörka, söta, körsbärsaktiga Bloody Wood. På gränsen till överväldigande, som Spegelsalen i Versailles. Det finns även en tyst ton av vinkork i denna. Inte särskilt efterfrågat i glaset, men kul att leka med i parfym!

Bello Rabelo av samma märke, skapat av Sonia Constant – lite mera träig, lite mera ’’min’’. Som ett glas porto en sensommarkväll vid Dourofloden… Jag tror jag vet vad gör den till mer ’’min’’ – immortelle, benzoin, torkade frukter, lite labdanum och träiga noter. Underbar!

Dom Rosa som skulle avspegla champagne vill jag inte skriva om, bara en tanke gör att jag får sura uppstötningar. Fattar inte hur folk kan gilla den, på riktigt. Oj, nu skrev jag ändå. Vidare.

Une rose, Frederic Malle

Kompositionen som inte får glömmas här är definitivt Une Rose skapat av Edouard Flechier för Frederic Malle. En ros, absolut!, påminner om den vackra La Fille de Berlin från Serge Lutens, men denna djupa, distinkta tonen av rött vin finns här för att stanna. Röd ros och rött vin. Båda rika och runda. Lite smått perversa. Geraniumtonerna ger den rosen en touch av tanniner så välkända från de röda vinerna. Mer – det finns även en ovanlig tryffelarom som ger kompositionen subtil, sammetslen sötma. Och en nypa kryddighet för lekfullhetens skull. Superdekadent doft, och så otroligt bra!

Jag vill inte lämna det brasilianska parfymhuset O Boticário utan att nämna dem, de har ju släppt en lång rad av vinrelaterade dofter inom ramen för Malbec-linjen. Problemet är att jag aldrig har testat deras dofter så jag kan tyvärr inte uttala mig om dessa. Är du lyckligt lottad och vet hur de luktar – skriv gärna i kommentarerna, please!

Lapis Philosophorum från min favorita Grasse-parfymör Oliver Durbano innehåller röttvinstoner också. Jag är förtjust i hans kompositioner, utan tvekan, men i detta fall känner jag mest de runda kådorna mycket tydligare än vin. Men det påstås att det finns där. Jag köper det bara för att jag gillar den kompositionen som helhet.

Vi lämnar de dekadenta dofterna för det ungdomliga, friska vita vinet.

Ett område som tilltalar mig lite mer smakmässigt (inte nödvändigtvis doftmässigt, jag gillar mer doften av goda röda viner, inte lätt att vara mig, nej). Vissa påstår att man måste mogna till de röda vinerna, jag befinner mig i vinbebisstadium i så fall.

Både dofterna och smakerna av vitt vin är ’’lite mer tillgängliga’’ vanligtvis. Mindre tanniner (tydligen pga tunnare druvskal, hohoho, nu flexar jag! :D) gör de lite lättare att förstå. Det är oftast lite yngre viner. Finns det en koppling mellan yngre viner och yngre människor, månntro? 😉 Men du, Stockhaus, fokusera dig på doft istället!

Doft, ja. De karakteristiska aromerna av vita viner kopplas ofta med ljusa, färska frukter – oftare äpplen, päron och aprikoser än citrus, även om dessa också förekommer. Precis som i whisky och cognac förekommer det också nyanser av rostat bröd, nötter eller kola i de vita vinerna. Eller tropiska frukter i en av mina favvo-chardonnay…

Jag har aldrig testat mer söttvinsaktiga parfym än Viktoria Minyas Eau de Hongrie. Den ungerska parfymprincessan hittade inspiration där den ofta hittas – i sina rötter. En av hennes mest populära dofter fokuserar kring den söta Tokaji. Eau de Hongrie jämförs ofta med Ginestets Botrytis pga den honungsaktiga sötman. Hon la till en nypa citrus för att inte överbelasta kompositionen och rundade den med en feminin blommig touch. Väldigt bra alternativ för den svåråtkomliga Botrytis tycker jag.

Så, fina ni. Nu är jag både väldoftande och lättdragen pga allt testande (visst måste man gå all in?!), you own me a glass ;). Nåväl, åtminstone när världen blir någorlunda normal igen. Tipsa gärna om era favvo-vindofter och hör av dig här i kommentarerna.

Och stay safe, och håll ut – det är det viktigaste!

Kram,

Karolina

2 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s