Nu när 2015 är redan bakom oss är det dags för sammanfattning, sammanställning, en sorts summering av det som hände på parfymscenen under 2015.

Doftindustrin växer starkare varje år och lockar till sig både skapare, “näsor”, parfymörer (det har blivit lättare att skapa, lättare att marknadsföra och lättare att sälja parfym), samt doft-rookies, trots alla odds i form av massallergier och “parfym-förbud” på offentliga platser. Människor uppskattar fin doft på ett mer medvetet sätt, uppskattar doftens betydelse som känsloskapare, som ett sätt att påverka självförtroende och hur vi uppfattas i andras ögon näsor, även som konstverk. Vi måste vara medvetna att det är ju dofter som skapar de starkaste minnen!

Man kan definitivt säga att 2015 var egentligen inte så dålig med tanke på antalet bra dofter som fick se dagsljuset under tiden. Jag saknar dock några verkligen innovativa, kaxiga, upp-in-your-face dofter (det är inte varje år man får träffa Stercus 😉 ), men det var inte alls tråkigt, särskilt på niche-fronten. För att nämna några: Unum – Lavs (en av marknadens bästa rökelse), Stephane Humbert Lucas – Mortal Skin (rökelse, mineraler och ormgift!), Pierre Guillaume Collection Croisiere – Metal Hurlant (bensin och läder!), D.S & Durga – El Cosmico (desertscent ;)), Olivier Durbano – Chrysolithe, Jul et Mad – Garuda, Liquides Imaginaires – Peau de Bete (Svett, animalisk blend av kummin, läder, sibet och…skatole…). Animaliska dofter är tillbaka på scenen!

Jag tänkte plocka upp några dofter som lanserades under 2015 och berätta lite kort om dem. Det släpps hundratals dofter varje år – det går inte att fördjupa sig i alla. S.k. mainstream dofter är bara en del, jämfört med det som kommer ut på niche- och indie- marknaden. Sedan kan man lätt säga att 2015 var **The Year of Flankers**. Flanker är en ny version, en ny tolkning av en redan känd doft, tänk Be Delicious – ’’äpplen’’ från DKNY och deras 58, ja, femtio åtta! versioner av, excusez-moi, banal och ointressant doft.

Tiotals parfymer fick syskon i år – kvinnliga, manliga och unisexa. Trenderna visar att oud-vågen är starkare i Sverige (övriga Europa har redan varit där 😉 ), oud finns numera i många flankers av klassiska dofter (t.ex. Boss Bottled Oud). Sedan syns det tydligt att Intense-trenden blommar fritt. Många nya flankers med fina ordet Intense (t.ex. YSL La Nuit de L’Homme L’Intense, Hugo Boss Intense) på parfymeriernas hyllor! Och just det – Noir också! Noir-trenden! Och Extreme! Låter finfint. 😀

Båda trenderna tycker jag faktiskt om – mer intensiva, vågade dofter åt folket!

 

Vi påbörjade året med Thierry Muglers A*MEN Ultra Zest – en lillebror till alla äldre A*mens. Som en färgglad pärla landade den bland alla andra, tunga, mörka – svarta, mörkblåa eller bruna flaskor. Röd apelsin, mandarin, mynta, ingefära med kaffe, svart peppar och kanel i en krispig blandning som avslutas med patchouli och tonka i basen.

Näst i kön står också en doft för män. En doft som jag mer än gärna vill ha i min egen kollektion – Valentino Uomo. Please, killar – använd mer av sådana dofter! Varje gång jag ser den på ett parfymeri är jag bara tvungen att sniffa på den – lädrig-gourmandig-träig-nötig – mumsig blandning av mörk choklad, kaffe, läder och cederträ som piggar upp det hela. Åååh!

OBS! Kolla först om flaskan du köper är fräsch och inte förvaras i hög temperatur (som på de flesta butikshyllorna med inbygd belysning), då förvandlar den sig till en sorts vass och sur lakritsdoft, kvävande och frånstötande.

Vi sitter högt nu så det är bäst att fortsätta med detta – Chanel, Les Exclusifs de Chanel, Misia. Fick den i Chanels gulliga minis. Den funkade sådär vid första testet. Men vi måste vara medvetna att Chanel aldrig släpper ut dofter som ’’funkar sådär’’. Deras parfymer väcker känslor, allt från “buäähh” till “OMG” ;). De lämnar ingen oberörd. Jag gav Misia chansen och den visade mig sitt vintage-ansikte av en stark, självständig kvinna. En kvinna som doftar pudrigt av viol, iris och ros, tveklöst och vasst av benzoin och mjukt som tonkaböna. Hela kompositionen ger faktiskt en känsla av distans, visar var gränsen går, fast på ett behagligt sätt. Misia Sert Godebska (parfymen fick namn efter henne) var ju ingen svag kvinna.

Malefic Tattoo från nyupptäckt märke – Laurent Mazzone Parfums. Doften som känns som naglarna nerkörda i ryggen under ja, DÅ. Megados av labdanum, oud, styrax, rökelse, saffran, mmmm! Väldigt vild och sexuell doft. Med skarp pepper och kanel i öppningen. Mega!

Vilken överraskning – en till flankers. Från Chanel. Inte mindre än en flankers av själva No.5. Eau Premiere. (Egentligen är det bara en ny flaska, den första var alldeles för stor för den vanliga marknaden). Innan ni börjar bua – den är bättre än klassikern. Mycket bättre. Jag skulle säga att det är ett barnbarn till tanten no.5. Kvinnlig, men ungdomlig, ljusare, lättare, soligare. Och det är ju det som de flesta saknar i No.5. För den är ju bra. Men alldeles för mycket ;).

Eau Premiere är naturligtvis blommig, jasmin och rosabsolut är starkast, sedan neroli och ylang-ylang. Mindre aldehyder än hos mormor. Vanilj och vetiver till det. Väldigt… harmonisk doft. Bra hållbarhet!

Jag fick den genom ett byte och är väldigt tacksam för det, jag skulle förmodligen inte ens testa den ordentligt annars.

 

Någonstans på vårkanten lanserades en vår-anpassad doft från Olfactive Studio, den sjunde i kollektionen – Panorama. Väldigt grön, örtig doft med inslag av wasabi. Japp, wasabi. Men oroa er inte – den luktar inte pepparrot eller så – den fick en nicey spiceyness av just denna ingrediens. Jag känner också barr och bambu i den. Tyvärr, som de flesta dofter från Olfactive Studio har den ingen vidare hållbarhet. Synd, för denna och Chambre Noire vill man känna på huden längre än en timme.
I våras skrev jag om Serge Lutens’ nyaste verk – La Religieuse. Läs om den här.

Christian Dior. Féve Délicieuse. En till juvel i La Collection Privées krona. Exklusiv, olfaktoriskt rik, högkvalitativ oriental-gourmand där tonkabönan regerar som en drottning. En tonkaböna som ligger på en bitter-söt hög av hö, mörk choklad och sågspån av ädelträ. Ja, ni förstår, chapeu bas, Francois Demachy!

På tal om Dior – huset släppte en herrdoft till under detta händelserika år – nämligen Sauvage. Skulle troligtvis passera omärkbart om inte Johnny Depp fanns med i bilden. Nu får Demachy skämmas (för mycket jobb åt gången är tydligen inte bra för en parfymör!). Alltså, det är inte en dålig doft i sig, den är banal och inte hör hemma hos Dior Parfums. Och det börjar svida, när Diesel har redan en väääldigt lik doft. Only the Brave. Sedan 2009. Med helt annan prislapp. Mäh.

 

Nu hoppar vi över till lite oud. Oud och ros. Parfymvärldens säkraste blandning. Och en av de finaste. Maison Francis Kurkdjian – Oud Satin mood. En av parfymerna i Oud Mood kollektion, som skulle avspegla känslan av lyxiga tyger på huden (Cashmir, Silk, Velvet och Satin). Turkisk ros, bulgarisk ros, benzoin, viol och vanilj kompletterar ouden. Väldigt elegant, djup och sensuell doft. Kraftig sillage och toppen-hållbarhet. Unisex.

Herrdoft igen. Viktor&Rolf Spicebomb Extreme. (Se: Intense-trenden 😉 ). Behöver jag förklara? Spicebomb. Extreme. Hahahah! Men allvarligt, detta är en mer genomtänkt och konsekvent version av första Spicebomb. En orientaliskt tung mix av kryddor, tobak och vanilj. Doftar trots allt kvalité.

Precis som Armanis ’’nya’’ Acqua di Gio – Profumo. En vardaglig maskulin doft. Profumo fick ärva den marina, fräscha noten från storebror Acqua di Gio, men är mycket mer elegant, välutbildad och kan det där med savoir vivre också. Och så sexig är han… Salvia, bergamot, rosmarin, geranium med rökig patchouli. Alberto Morillas bakom ratten.

Armani lanserade också (spottade ut snarare) en lillasyster till Acqua di Gioia – Jasmine edition. Jag har testat den på några personer, inklusive moi – det funkade inte en enda gång. Jag skriver om den bara för jag minns den så väl. Men tycker du om jasmin, jasmin och lite mer jasmin, i näsborrarna, munnen och ögonen så blir detta ett stensäkert val.

Pratar vi om par så måste vi ju nämna ett par från daddy Ford, Tom Ford. Noir Extreme för herrar och Noir för damer. Båda dofter är väldigt lika, Noir Extreme fick större dos av träiga inslag. Tjejerna får en blommig-orientalisk bomb, båda med uberhållbarhet. Amber, vanilj, hartser i basen på båda, jasmin och ros hos damer, kardemumma och mastix hos herrar (känner ni till tuggummi från Chios?). Sandelträet i Noir Pour Femme för tankarna till en mysig, fluffig filt.

Båda dofterna innehåller tydligen noter av kulfi, en indisk efterrätt med bl.a. rosvatten, mango, kardemumma, saffran och pistagenötter. Men men, gourmander är de dessvärre INTE.

 

Ett till par fick stå på parfymhyllorna tillsammans i år – Dolce & Gabbana The One for men i edp version (eau de perfum) och The One Essence för kvinnor. Den kvinnliga varianten av The One kommer jag inte ens ihåg hur den doftade, en till i en uppsjö av likadana parfymer. Men The One för killar – testa den! Tobak, amber, ceder, koriander och basilika, lite apelsinblomma och ingefära för att fräscha upp det hela. Fin!

 

 

Jag vill inte skriva det, men jag känner mig tvungen. Årets största besvikelse – min käraste, bästa parfymlinjen – Armani Privé. Huset Armani lanserade tre dofter år 2015 – Ambre Eccentrico, Sable Or, Sable Fume. Jag kunde inte sitta stilla, när jag fick veta att de kommer. Till slut fick jag tag på alla. Flopp. Besvikelse. Tårarna rann :P.

Näst på tur en viktig nominering – årets största folkparfym, ytterligare ett miljonkontrakt, Sveriges älskling Zlatan Ibrahimovic släpper parfym. Beckham kan, Ronaldo kan, Zlatan kan tusen gånger mer :P.

För att parafrasera själva guldpojken: ’’Med all respekt för det Zlatan gör, han har gjort det fantastiskt bra, men du kan inte jämföra bra parfym med dålig parfym. Det är ett dåligt skämt som inte ens går hem i Rosengård’’.

Julförsäljning rapporterar – alla killar på högstadiet kommer att dofta gubbe i år… 😀

Nivea, eau de toilette. Fick inte tag på den och kommer inte att köpa heller. Luktar den som heliga krämen? Jag vill testa den så mycket! J

 

I november lanserades Yves Saint Laurents linjen Le Vestiaire des Parfums. (Obs! En till trend – stora parfymhus släpper dofter i exklusiva serier). Linjen består av 5 parfymer – Caban, Caftan, Trench, Tuxedo och Saharienne. Doftgarderob helt enkelt J. Jag hann inte testa alla, men Caftan låter som något för mig – rökelse, benzoin, galbanum och mysk. Caban är intressant också med sina peppriga inslag i ros- och tonkabasen. Tuxedo är patchouli och kryddiga, orientaliska, maskulina noter. Saharienne består av mysk, örter och neroli och Trench av citrus, cederträ och iris (mmm…). Behöver testas ordentligt utan tvekan.

En till pokal, en till titel. Årets konstigaste parfymflaska. Moschino Fresh Couture. Doften har jag inte testat och troligtvis kommer inte att göra det heller. Kommer ni att göra det och känna att det är er signature scent så köp en backup flaska på en gång. Den kommer inte att bli någon storsäljare och kommer säkert försvinna hastigt från marknaden. Jag är helt övertygad om det :P.

En till doft som jag inte har testat, men är nyfiken på är YSL Opium (flanker, flanker) Rouge Fatal. Den finns inte ute till försäljning än, tror jag. Lockande flaska full med lockande ingredienser. Huvudnoter: mandarin, bergamot, liljekonvalj. Hjärtnoter: Jasmin, nejlika (blomma), myrra. Basnoter: Vanilj, amber och patchouli.

Jag vill nämna Geza Schön här också (det är han som står bakom Escentric Molecules och Iso E super-hypen). Han skapade en trio av dofter (Bass, Drone och Noise) för Unsound Festival i Krakow i form av ett synestetiskt projekt/konstinstallation kallad för Ephemera. Jag har testat, kommer dock inte ihåg dofter, tyvärr. Men projektet är värt att nämna iaf.

Senaste tillägget till Replica-familjen – huset Maison Margiela lanserade (och sålde redan massor!) några dofter under andra halvåret. Två av dem som jag uppskattar mest är By the Fireplace – inspirerad av skidsemester i Chamonix 1971, kvällar vid öppen eld och kanderade kastanjer (den har jag skrivit om här på bloggen redan), samt Lipstick On, en lättare version av Malles Lipstick Rose, mer pudrig och med fina, kallare noten av irisrot. Båda är underbara och värda att testa. Fireplace unisex, Lipstick mycket kvinnlig.

Sist men inte minst – Dior Poison Girl. Jag är inte förtjust i flanker-konceptet och inte särskilt förtjust i Poison över huvud taget, men det kommer att bli en storsäljare ändå, det finns ju många ’’girls’’ som vill dofta som en blandning av vanilj, ros och apelsin.

Det var ungefär det jag kommer ihåg från detta doftrika 2015.

Vad som kommer härnäst? Diors exklusiva oljor: Les Élixirs Précieux (en sorts tillägg, bas till La Collection Privée, som J’adore olja Touche de Parfum till själva J’adore, också lanserat 2015). Sedan två nyheter av Armani Privé – Vert Malachite och Rouge Malachite (kommer säkert att testa dem, men noterna låter inte särskilt spännande för min näsa, tack och lov, det är de jättedyra versionerna).

Förutom alla nylanseringar ser jag framemot ett besök på Stockholms första Chanel-butik – väntar med spänning för att få uppleva alla Les Exclusifs’ dofter – hoppas de kommer att säljas där – håll tummarna!

 

Känner ni att jag har missat något alldeles för viktigt för att missa? Hör av er!

Gilla oss på Facebook

Och ha en underbar, väldoftande 2016!!!