Jag har fortfarande inte börjat jobba efter jullovet, är ganska förkyld dessutom, så jag bestämde mig för en parfym med cojones grande, en doft som tränger sig igenom tilltäppta bihålor. Det räcker nu med tippe-tippe-tipp-tapp och dofter som tassar nätt på tårna!

Varning för doftallergiker och överkänsliga näsor! Här kommer något stort och trampar hårt med sina tunga ben! Förbered er för en olfaktorisk bastonad!

Vi befinner oss i djungeln nu och möter en respektingivande elefant in personam.

Tadaam! Kenzo Jungle L’Elephant!

Doften skapades av Dominique Ropion (näsan bakom Euphoria, Potrait of a Lady, Amarige, Acqua di Gioia, La Vie est Belle, Alien, Flowerbomb och en massa andra högkvalitativa dofter) och lanserades nästan 20 år sedan, 1996.

Den lämnar ingen oberörd och väcker starka känslor (så betydelsefullt i dessa tider av medelmåttiga dofter!). Och vintern är en bra tid för just denna Elefant. Den passar så bra på en tjock halsduk i vind och snö.

Elefanten leken från första början, håller oss nära med hjälp av sin snabel. I öppningen välkomnar oss en upp-in-your-face arom av mandarinskal dränkt i kryddig pasta med ylang-ylang inslag.

Vilka kryddor är doften byggt av? Det är ganska tydligt, även för en ovan näsa – nejlikor, kanel, kummin, kardemumma, lakrits och vanilj (mycket slät och krämig vanilj som dansar lätt mellan kryddorna och tillför ännu mer värme och kvinnlighet hela vägen till basen). Syrliga, torkade plommon? En kraftig kombo, tur att det är ingen maträtt ;). Några blommiga toner kommer upp också, men förvänta dig inte blommigheter som du känner från dagens mainstreamparfymer. Blommorna enligt min näsa representeras av ylang-ylang, gardenia, men mest av grekisk lövkoja, den som doftar bara på kvällarna.

Det som är bäst med den här kompositionen är basen, en resa på elefantens rygg. Det är fortfarande kryddigt och varmt, kanske lite väl varmt. Dofterna kväver varandra, trampar på varandra, blommorna blir väldigt tystlåtna i jämförelse med kryddigheten. Hur kommer det sig att kompositionen ändå är så harmonisk och perfekt iscensatt, som en olfaktorisk ’’Out of Africa’’?

När de vassa, kaxiga toner lägger sig lite småtrötta på huden (efter mååånga timmar galen dans, hållbarheten är bastant på denna), då börjar den vaniljiga amberdoften kramas med fuktig patchouli, nejlikorna är inte längre lika uppkäftiga, kummin tittar lite blygt från danssalens hörna, kardemumman håller svaga, torra citrusskal i famnen och går sakta hemåt på en stig av krossad harts. Stämningen är ändå lite tokig – bandet spelar fortfarande en blandning av jazz och bachata, men takten bestäms av ett par högljudda congos.

L’Elephant är en obligatoriskt del av doftgarderob för varje oriental- och vaniljälskare. Denna parfym tenderar dock att ha ett dåligt rykte. Enligt min åsikt beror det på överapplicering. Det räcker gott och väl med två spray. Mer än så kan vara farligt för omgivningen ;). Ingen vill ju vara nertrampad av en elefant…

Jag glömmer inte om min favorit i den korta Jungle-serien, nämligen Kenzo Jungle Le Tigre, den tar vi upp snart! Den är ännu bättre, så synd att den inte produceras längre. Visst är det typiskt?

Så, testa Elefanten om ni inte har gjort det än. Hat eller kärlek? 😉