Dior Homme – Parfum

Dior Homme Parfum idag. Doften från Dior-stallet när den är som bäst.Ni som undrar varför jag använder herrparfymer – jag delar inte dofter enligt kön, jag delar dofter i två grupper endast. Grupp 1 – bra dofter. Grupp 2 – inte bra dofter. Som ni säkert har märkt, nästan alla parfymer på den bloggen klassas som unisex.

Och jag kan argumentera länge varför just Dior Homme ÄR unisex.

Den fungerar perfekt på både kvinnor och män, den är underbart irisig (hittar jag på ord igen? 😉 ) och pudrig.

Lädernoten som förföljer oss från början till slut är inte alls så brutal som i t.ex. Memos leather-serien. Mjukt, fint bearbetat, högkvalitativt läder.

Och allt det hela ligger utspritt på en bädd av sågspån. Nej, egentligen inte sågspån, här har vi det här trä-puder som man hittar på botten, där sågspånet förvarades. Träigt, dammigt, men inte någon vass och tydlig doft av nysågat trä eller kåda, inte här. Just det – sandelträ! 😀 Det är ju sandelträ!

På min hud förändrar den sig inte särskilt märkvärdigt. Den är lika fin genom alla sina faser och jag har märkt för ett tag sedan att i mitt, nästan-control-freak-liv, finns det inte mycket plats för oförutsägbara doft-symfonier.

Kanske därför är jag inte förtjust i Xerjoff? Man vet aldrig hur doften kommer att utvecklas den dagen, just den sprayningen (men snälla, varför poppar det upp sådana ord i mitt huvud hela tiden?!).

 

Det känns viktigt att nämna att den finns i några olika varianter, förutom vanlig edt och edp. Finns cologne, finns Parfum, finns Intense, Eau, Sport och Voyage. Många, många flankers. Vissa även i olika års-utgåvor.

Jag skulle säga att de skiljer sig bara med intensiteten, förutom att Sport är lite fräschare med kraftiga citrus-inslag.

Lite fakta:

Relativt bra sillage.

Hållbarhet varierar beroende på variant, just DH Parfum – ca 8 timmar, sedan har vi bara en läder-pudrig slöja på huden kvar.

Näsa: Francois Demachy. Igen! 😉