Vad är nischparfym egentligen? Vol. 1

 

I Sverige skönhetsrelaterade media fokuserar sig inte så mycket på nischparfym. Vad kan det bero på? Ointresse? Otillgänglighet? Okunskap? Otillräckliga källor på svenska? Eller anses det vara onödigt i Lagomlandet?

Dags att vakna då – hela Europa börjar använda alternativa parfymer! 😀

Perfume_Organ,Grasse. Källa-Wikimedia.org

Perfume organ i Grasse. Källa: Wikimedia


Att komponera dofter är som att komponera musik – det är oftast konst. Lika ofta visar det sig att det är helt enkelt ett hantverk och det är bra om det är hantverk på en anständig nivå. Om vi jämför dofter med musik så kan man lätt säga att mainstream/butiksdofter ligger inom den allmänt kända popmusiken och nischdofter ligger utanför. Och det betyder inte att i popmusiken finns det inga mästerverk. Det betyder inte heller att varje nischdoft är en enastående manifestation av skaparens geni.

Nischen ger dock fler möjligheter. Den låter en skapa dofter som de flesta konsumenter inte skulle vilja bära. Liksom de flesta konsumenter kommer inte att lyssna på metalcore, ska eller experimental jazz.

 

Parfymören, Källa- Film Perfume av Tom Tykwer

Parfymören Baldini. Källa: Perfume, Tom Tykwer.

Man kan också jämföra nischparfymeri genom förhållanden mellan hantverk, konstverk och massproduktion. Såhär resonerar jag:

Hantverk – alla s.k. indiescent, independent production, för inte så stora mängder i varje batch.

Konstverk – kan vara både och – nisch och selektiva märken. Nischade parfymhus vinner ofta sin marknad med en, två superbra dofter, och sedan fortsätter dem med andra, oftast mindre bra. Konstverk inom stora koncernen hoppar i på klassiker-lista nästan direkt efter lanseringen och oftast sitter där i decennier, även efter oberäkneliga omformuleringar.

Massproduktion – mainstream, också från företag som inte har parfymtillverkning som deras största område. Här hamnar alla high-ends också. Alltså lyxiga, ’’private’’, ’’exklusives’’ serier från stora jättar. Lite som nisch i huvudströmmen. Exempel – många har råd att köpa Chanel Mademoiselle, men inte lika många betalar för Coromandel. Typ.

Vad tycker ni om denna fördelning?

img-christopher-brosius_155128150997

Christopher Brosius, Källa: Interviewmagazine


’’I hate perfume. Perfume is too often an ethereal corset trapping everyone in the same unnatural shape. A lazy and inelegant concession to fashionable ego’’ – förklarar ’’Näsan’’ och ägaren av varumärket CB I hate perfume Christopher Brosius, samtidigt som han skapar ett slags manifest av parfymindividualism.

Hans företag vänder sig främst till personer som har svårt att hitta doften som motsvarar deras förväntningar, som vill ha något annat, utöver det vanliga utbudet av selektiva märken. Oavsett om det beror på en ovanlig smak eller på grund av ren ovilja att lukta som alla andra. Och i motsats till vad många tror, ​​det handlar faktiskt om själva doften, men utbudet är så pass brett att lyxfantaster kommer att hitta något alldeles speciellt för sig själva också.

Majda Bekkalis parfymer. Källa: Pressmaterial

Och det är precis därför på nischparfymeriernas hyllor hittar man, bland ’’dyraste parfym i världen’’ (Clive Christian) eller Majda Bekkalis underbara flaskor blygsamt enkla flaskor från t.ex. Serge Lutens. 

  Onlinebutiker säljer nischparfymer skapade av juvelerare (Olivier Durbano), krögare (Serendipity III). Och även dem förpackade i kartongrör, inslagna i papper och garn produkter från mannen som säger att han hatar parfym. 😉

Nischen bjuder på olika, mer eller mindre annorlunda upplevelser. Bland dem bästa finns Incense Series av Comme des Garçons (Rei Kawakubo ’’bakom ratten’’) – olika rökelsedofter som kan för en random människa upplevas som konstiga eller även äckliga. De är extremt suggestiva och luktar som katolska kyrkan (Avignon), ortodoxa (Zagorsk), mandir (Jaisalmer), buddhistiskt tempel (Kyoto) och en moské (Ouarzazate).

incense-series-3

I Röda serien från CdG hittar vi väldigt realistiska dofter av olika kryddor. Harissa t.ex. luktar som färsk paprika, tomater och starka kryddor. Piment Brulant från L’Artisan Parfumeur doftar Aztec kärleksdryck baserad på peppar och kakao, Rahat Loukoum, både från Serge Lutens och Keiko Mecheri doftar precis som namnet antyder – som den úbersöta delikatess. (Ni som inte vet det än – sådana dofter kallas för gourmand).

Ett annat fenomen som inte skulle funka i vanliga parfymerier är att exponera doften av en enda ingrediens, som t.ex. mandarin i Mandarine Tout Simple från L’Artisan Parfumeur, en blomma, som jasmin i A La Nuit av Serge Lutens, viol i Wild Pansy från CB I hate Perfume, eller ros i så många rosparfymer från Les Parfums de Rosine. Det kan också handla om ett träslag (underbart sandelträ i Diptyques Tam Dao) eller flerdimensionell bild av endast en växt som Labdanum från Donna Karans Essence-serien. Här används det essenser av löv, bark, trä, kåda och själva blommorna.

o.3679

Perfume organ i Grasse. Källa: Wikimedia


I det enorma utbudet finns det även plats för så pass udda dofter som imiterar lukten av garage eller kemtvätt (Garage och Dry Clean från serien Synthetic, också Comme des Garcons), eller de vanligtvis mindre behagliga av naturliga dofter såsom brända lönnlöv (Burning Leaves CB I Hate Perfume), eller så många ’’konstiga’’ dofter från amerikanska Demeter Fragrance Library (snö, terpentin, våt jord, storm, simhall, play doh eller vulkanisk lava).

demeter-perfumes

Det är värt att betona att, precis som i musiken, olika genrer ibland blandas med varandra, vilket resulterar i sådana mästerverk som Queen’s Bohemian Rhapsody. Detta tillåter skaparen att våga mer, vara kreativ och inte behöva bry sig särskilt mycket om marknadsanalyser som indikerar tydligt att folk generellt vill inte lukta som lägerbål. 😛

Naturligtvis, för att inte ljuga för oss själva – nischparfymer måste också säljas.

Men för det första – detta är försäljningen i mindre utsträckning.

För det andra – offerten riktas mot nördar och kunder som redan har tillräcklig parfymkunskap som gör det möjligt för dem att göra ett val baserat på doftnoter och inte på reklam (Ni vet: ”Detta är en doft för en självgående, moderna kvinnan som vet vad hon vill uppnå i livet” – det där skitsnacket).

För det tredje – den eventuella bristen på efterfrågan, alltså en säljflopp, är inte förknippat med gigantisk pengaförlust (jag kan tänka mig att Guerlain satsar minst hundra gånger mer resurser på sina nylanseringar). Detta gör att parfymörer är mer benägna till även de mest bisarra experiment. Och det är bra!

Fördelen med nischvaror är att även de mest ovanliga kundpreferenser kan vara tillfredsställda. Chansen är stor att vi hittar minst en produkt som uppfyller våra krav och förväntningar till fullo. Och detta gäller inte bara parfymer och kosmetika, men så gott som alla områden (filmer, livsmedel, även cykelmärken). Vi behöver inte utnyttja detta erbjudande, men det är alltid bra att veta att vi faktiskt har en sådan möjlighet.

 

Obs! Jag är inte färdig än! Fortsättning följer… 😉

En reaktion på ”Vad är nischparfym egentligen? Vol. 1

  1. Ping: Vad är nischparfym egentligen? Vol. 2 – Bottega Olfattiva Parfymblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s