Vad är nischparfym egentligen? Vol. 2

Här kommer resten av mina galopperande tankar kring nischen i parfymbranschen. Den första delen kan ni läsa här: Vad är nischparfym egentligen? Vol. 1

Så, vad är nischparfym då?

Svaret är lika uppenbart som svårt. Detta är ganska akademisk frågeställning ur min synvinkel. Men begreppet används här och där, en stor del av min parfymsamling klassas som nischdofter så jag stannar här en stund till och försöker systematisera detta på något sätt.

Från början trodde jag att frågan var enkel att svara på. Efter många år med s.k. mainstream-dofter har det blivit tråkigt med butiksparfymernas likformighet. Och nu pratar vi slutet av 90-talet till ungefär 2002.

Sephora, Douglas, Marionnaud hade inte alls mycket att välja mellan. Allt var ’’fräscht, blommigt, feminint, eller fruktigt’’. Gaah! Kicks låg och egentligen fortfarande ligger lång bakom dessa europeiska kedjor. Det kommer upp något banbrytande lite då och då, men vi pratar om promille, inte ens procent. (Tänk lanseringen av Molecule 01).

Min näsa ville ha mer. Och bättre!

Jag började leta efter riktiga doftsensationer. Och de fanns där ute! I massor! Yayy! 😀

Där och då kom Comme des Garçons i mitt liv. I form av Incense-serien först… Wow! Kan man alltså dofta såhär? Kan man verkligen dofta som rök, som tjära, som fuktigt träbänk och såhär halvt-behandlat läder? Åh jaaa, underrrrbart!

 

 Det var ingen slump att denna rökelse vann mitt hjärta. Efter det började jag utförska alla andra tillgängliga ’’uddisar’’. Det började komma paket från USA, Kuwait, Dubai, Oman, Italien, England, Polen, Spanien, Frankrike, Nederländerna, Belgien osv hem till mig. Fulla flaskor och samples. Decanter och råvaror. Böcker och verktyg. Och en massa annat nödvändigt ;).

Jag lärde mig mycket och övertygade mig själv att nischparfymer är en ny doftuniversum, ett paradis för upplevelse-törstiga och drömuppfyllelse för en doftnörd. Jag var verkligen imponerad.

Och det är jag fortfarande, men inte villkorslöst.

Efter inte så lång tid (om jag bestämmer mig för något så går jag all in) visade det sig att nischdofter inte nödvändigtvis är ovanliga. En hel del av dem skulle kunna stå på parfymeriernas hyllor och rikta sig mot ’’Kicks-target’’. Alla dessa rosor från Parfums de Rosine, lätta, enkla dofter från Juliette Has a Gun, alla dofter från Creed, lättsmälta edp’s från Penhaligon’s, de blommiga kompositioner från L’Artisan, många från Montale (där pågår det en riktig ”massproduktion” numera) – de är inte alls mer artisanala än Prada Amber, Agent Provocateur Maitresse, Bvlgari Black, Dior Homme eller gamla, goda Gucci Pour Homme.

Så jag är inte längre övertygad att nischen är unik. Visst, en stor del av nischparfymer får ingen acceptans eller förståelse bland bredare publiken van med selektiva märken. Vissa är rent sagt, vidriga, även för vana perfumistas. Jag avskyr t.ex. alla parfymer med metalliska noter (finns nästan aldrig i mainstreamdofter). Sådana där som luktar blod och väcker omotiverad ångest. Kolla gärna Blood Concept och deras kompositioner. Förskräckligt.

Och bland dem finns det ändå plats för Annick Goutal och Comptoir Sud Pacifique som är, enligt mig, så medelmåttiga att de skulle kunna säljas på Åhléns 😛

Gränsen är faktiskt inte alltid skarp och tydlig mellan de två olika världar. Tom Ford och Lady Gaga står bredvid varandra på hyllan: noggrant planerad reklamkampanj, väl såld skandal, chockerande marknadsföring som promotar en produkt i vilken vanlig Svensson kan hitta sig själv. En vanlig Svensson som inte är tapper nog att chockera, men är sååå förtjust i att föreställa sig att han är det.

  Skillnaden mellan Gaga och Ford visar sig främst med priset: alla har råd med Fame, men de uppblåsta priserna av Tom Fords Private Blend riktar sig nog till kunder med djupare plånböcker. Men Ford kan ju i sin tur inte sjunga… 😉

Btw, varför är han så… himla försiktig när det gäller offentliggörande av vem som är näsan bakom hans parfymer? Ja, ni vet, alla dofter är ju ’’by Tom Ford’’, medan alla intresserade vet att det inte är han själv som skapade dem.

Alla ni som vill testa något väldigt innovativt – kolla Nasomatto (Black Afgano, Pardon, Duro), Slumberhouse (Rume, Vikt, Sova), Orto Parisi (Boccanera och Stercus), där händer det grejer! Den nischen är inte lika djup som Marianergraven, men säger mycket om nischparfym-begreppet.

Jag blev frågad någon gång om EN doft som representerar det vad vi kallar för nisch, och tro mig – det finns ingen sådan. Även i nischen kan man hitta sin egen lilla nisch ;). Jag tror att det är det som gör nischdofter mer intressanta än mainstream – vi har där ett större spektrum av möjligheter, ett bredare urval, bättre chans att hitta den heliga Graal av dofter.

 

Det andra kriteriet är tillgänglighet, eller snarare otillgänglighet.

Det kan vara en issue, men jag är ändå lite tveksam – så många dofter från världens bästa parfymhus är numera nästintill omöjliga att hitta – blir de ’’nisch’’ per automatik då? Nä.

Det händer också att ursprungligen nisch-klassade märken förvandlas till halv-mainstream, som t.ex. Serge Lutens när den började säljas på de flesta europeiska Sephora. (Khmm, glöm Sverige 😉 ).

 

  

Det är ju så att nischdofter är lite som Haute Couture – en större del av dessa skapelser är helt unbearable för en normal person.

Det finns människor som lockas av en viss stil eller doft, oavsett märket och prislappen, och det finns folk för vilket just den elitismen är mest charmerande. I det här fallet, nischen spelar en liknande roll som alla ’’limited editions’’, begränsade utgåvor eller förhöjda priser – folk ska känna sig speciellt genom att äga något av ovanstående.

 

Jag älskar träiga dofter (allt från lätt sandelträ, genom palisander, till den tunga ouden), jag älskar bärnsten, tjära, rökelse, hartser, kådor (från ljusa olibanum till elemi och den mörka myrran), jag älskar doften av mocka och läder, gärna med samband med iris, lätt pudriga. Var hittar man dem om inte i den underbara, olfaktoriska nischen? (Men snälla, Sephora, börja inte sälja ’’alternativa’’ dofter, ni kommer bara att förstöra magin…)

 

Jag skulle vilja understryka att det är inte så att jag köper bara nischdofter, jag väljer inte nischen, jag väljer en vacker doft. Det som är viktigt dock är – ingen i min omgivning skall inte dofta som jag. 😉 Jag tycker verkligen inte om när någon jag träffar ofta använder samma parfymer som jag. Men när det handlar om nischparfymer är risken betydligt lägre. 😉