Varför är vissa parfymer dyrare än andra? Den frågan får jag jämt, både från människor jag träffar personligen och från de som skriver meddelanden till mig.
Så nu tänkte jag svara på det. Om vi tittar på det lite närmare från den mest uppenbara synvinkeln på de selektiva parfymmärken så kan vi konstatera att den största delen av parfym vi köper är rena vinsten – det är själva märket, loggan vi betalar för, sedan marknadsföringen och marknadsföringskampanjer (tänk hur mycket får Angelina och Kristen för sina reklamer av Mon Guerlain eller Gabrielle!), lyxförpackning (både flaskan och kartonnaget) och transport. Sedan kommer det själva innehållet. I dagens parfymeri kan man skapa högkvalitativa dofter med hjälp av syntetiska och ofta billiga material. Och det är det som händer med de flesta relativt billiga märken – värdet av själva juicen i flaskan är ett par procent av slutpriset. Men det är inte alltid så.
Så vad är det som påverkar parfympriser?
När det gäller nischparfymer är ingredienspriset den avgörande faktorn. Där används ofta dyra, ofta naturliga, svårtillgängliga ingredienser som dessutom köps i relativt små mängder (Guerlain köper ju tonvis, Santi Burgas till exempel har ju inget behov av att köpa så mycket, det påverkar ju kilopris av råvaran). Oberoende parfymörer använder sig av många specifika ingredienser i mindre mängder för de har mycket mer frihet i sitt skapande också. Parfumistas all over the world vill ju inte ha kopior av mainstreamdofter, vi vill ha något innovativt, annorlunda, i mindre skala. Och det kostar därefter. Den breda distributionen som stora varumärken har gäller inte mindre märken, alltså transportkostnaden är högre per enhet. Bam!
Omfattande marknadsföringskampanjer består också av marknadsundersökningar som testar sin target först (det kostar också). Testar vem som kan eventuellt vara deras målgrupp och anpassar kampanjen, och själva doften, till den målgruppen som med största sannolikhet kommer att spendera pengar på den planerade produkten. För den produkten är skapad för att säljas i hundratusentals exemplar. På köpet får vi en story att denna parfym är skapad för den aktiva, unga, sexiga, oberoende och framgångsrika kvinnan som är medveten om sina mål i livet. Plus en bild på en vacker celebrity med halvöppen mun på det. Vem fan vill inte vara ung och framgångsrik?! Ka-ching!
Alltså… räcker inte det?!
Själlöst och inte alls lika roligt som nischparfymer som oftast härrör från parfymörens fantasi och hjärtans behov. Btw, om du är ny här och vill läsa ett kompendium om nischparfym så hittar du artiklar om Vad är nischparfym egentligen, del 1 här och Vad är nischparfym egentligen, del 2 här.
I dagens parfymeri används det ca 400 naturliga ingredienser och ca 2500 syntetiska. Det är ju ett universum av väldoftande material som kan dofta innovativt, men också ersätta svårtillgängliga (och dyra) substanser av naturligt ursprung. Till exempel oud, agarträ. Oljan som utvinns av aquilaria trä som angrips av svamp ”mognar till” i väldigt många år, de bästa sorterna är 50-100 år gamla. Oud kommer förmodligen sakta men säkert dela ödet med sandelträ av sorten santalum album och i princip försvinna, det kommer dock att finnas syntetiska ersättare eller blandningar av ungefär lika kvalité. Det har redan hänt med några utrotningshotade arter med helt acceptabelt resultat inom parfymtillverkning. När det gäller sandelträ och oud så finns det redan många odlingar av dessa sorter i Asien och Australien. Naturligtvis, ”äkta”, vilda varan kostar mycket mer än den odlade.
Samma princip gäller den svårtillgängliga grå ambra (ambergris), det finns inga etiska problem kring den (nej, ambra utvinns inte av döda djur, den hittas på stränder eller flytande i havet), men att hitta värdefulla ambraklumpar är extremt svårt och tidskrävande. Dessutom inte alla av dessa klumpar är av tillräckligt bra kvalité – den ljusaste är dyrast och ju mörkare de blir desto lägre är priset. De bruna och svarta är nästan oanvändbara då de luktar väldigt illa och det finns inte så många användningsområden för dem. Om dessa mörka klumpar kastas tillbaka till havet så får de flyta flera år till, blir utsatta för saltvatten och sol och kan någon dag hamna i en dyr parfymflaska som varm, balsamisk ingrediens och fixatör. Finns det alltså naturlig ambra i doften så höjs priset märkvärdigt. Idag är det till exempel L’Artisan Parfumeur och Coronation Ambergris som använder äkta ambra i sina kompositoner.
Ytterligare ett exempel hittar vi i rosenvärlden. Jag skrev redan ett inlägg om rosolja och rosabsoluer här där jag beskriver hur de erhålls. För att få ett kilo högkvalitativ rosolja behövs det 4-8 ton blommor. Det måste kosta massor. Samma princip gäller så populär jasmin. I synnerhet den från franska Grasse. Jasminblommor handplockas endast vid soluppgången eftersom de förlorar doften och fuktigheten mycket snabbt. Blommorna måste sedan behandlas inom tre timmar för att bibehålla doftens parametrar. Ett gram jasminabsolu är lika med 8000 blommor. Det är då inte konstigt att dessa essenser är väldigt dyra och parfymerna som innehåller så dyra ingredienser måste i sin tur också vara dyra. Ett exempel på parfym som innehåller naturlig jasmin från jasminabsolu är klassikern Chanel no5. Chaneljasmin kommer dessutom från en skyddad odling i Grasse där ingen annan får köpa just DEN sorten av jasmin eller råmaterial då Chanel har ensamrätt till växterna. Priset påverkas också för Le jasmin de Grasse kan inte odlas någon annanstans (och hur mycket plats finns det kvar i Grasse? 😉 ) och samlarna måste vara supersnabba och skickliga, det är inte ett jobb för alla. Allt detta… ja, kostar.
Så många selektiva dofter sägs vara så lika varandra. Det handlar inte om parfymörernas dåliga intentioner eller märkens brist på originalitet. Allt handlar om pris och risk. Alla dessa flaskor finns här för att bli sålda och ingen vill ta risken av misslyckad försäljning. Och… smakar det så kostar det.
Bottega Olfattiva Doftkonst och blogg 
1 kommentar