Esxence – The Smell of Excellence 2018 – ett megainlägg om ett megaevent

I onsdags förra veckan var det dags igen att dra min resväska på Stockholms grus via Arlanda mot Milano. Ljuva Italien!

Esxence, det viktigaste parfymeventet i Europa firar i år sitt 10e jubileum och det accentuerades med guldtema, svart och guld. Hundratals märken presenterade sina nyheter för samarbetspartners och journalister. Jag fick äran att delta i mässan tredje gången och sniffa på allt jag ville (och i år kunde jag det, efter förra årets traumatiska näshandikapp), träffa branschfolk, äta god mat, dricka gott vin med parfymvärldens celebrities och genier, vänner.

Jag lär mig där så otroligt mycket så hjärnan bokstavligen kokar av överexploatering, alla känslor och all glädje detta event bjuder på. För det är ju här alla hemligheter om nya dofter avslöjas, det är här du får en chans att testsniffa de nyaste kompositionerna vid frukostbordet på hotellet du delar med världens parfymörer. Det är här dessa hemligheter tas fram – någon gång under middagen mellan huvudrätten och desserterna. Det gäller bara att sitta vid rätt bord! 😉

Ju mer koll du har innan du kommer hit desto lättare blir det naturligtvis. Så om du tänkte åka dit någon gång, läs först vilka märken kommer att ställa ut och vilka dofter vill du utforska. Eller vilka personer vill du träffa. Annars är du lost. 😛

Det som också är så tydligt, och så väldigt, väldigt härligt är att varje gång träffar man vänner – du går inte bara runt och lyssnar på produktpresentationer/säljsnack – du pratar om livet, hälsa, familj, planer. Det tar ju tid 🙂 Och varje år blir det fler och fler att prata med! ❤

OK, so what’s new?

Det är, mina kära, mycket gott på gång på nischhyllan! Även på den svenska marknaden – det kommer nog ett märke som med sin storytelling, begåvade, världskända parfymörer bakom och genomtänkta kompositioner kommer att ta över någons plats på den bekväma och rymliga, dock lite nedsuttna plyschsoffan och skaka om den rejält. Märket heter Visiteur Parfums och jag tror på det projektet, kolla gärna deras Instagram! Mer om det (samt vilka dofter kommer de att ha i sin portfolio) när tiden är kommen, I promise!

En sak är säker – det är tuffare och tuffare uppdrag att skapa något innovativt och banbrytande när allt redan finns på marknaden. I alla möjliga tolkningar och utföranden. Det är ju inte kul att exploatera gamla evergreens och hoppas på napp. Men naturligtvis, möjligheterna är egentligen obegränsade (som till exempel Loka gång på gång bevisar när de tar fram nya spännande smaker 😉 ) och det definitivt går att trycka i lite nytt ändå. I år fanns det fler än 200 utställare och jag kan säga att jag hann träffa typ… 20. Du lär dig snabbt att välja de mest intressanta (OBS! Det har inte så mycket med kvalité att göra, mer med personliga preferenser och nyfikenhet!), de som du redan vet gör dofter right up your alley. För du kommer aldrig att hinna med allt. Never. Never-ever.

Jag kan definitivt säga att oud hypen har lagt sig lite. Visst finns det fortfarande, men parfymmärken från Gulfen syns inte så mycket på mässgolvet längre. Västerländska märken satsar i år på lättare blommor och mysk verkar det som. Rätt så många animaliska historier som sibet, ovannämnda mysk och grå ambra känns tydligt i de dofterna som lanserades under mässan. Plus rökelse och balsamiska noter verkar vara tillbaka i nischen (i större utsträckning än förra året). Trevlig mix.

Och jag ska vara ärlig nu (som jag alltid är, because actually why the heck not?!) – jag vet fan inte vilka nyheter ska jag börja med? Vilka ska jag inkludera i detta inlägg (jag vill ju inte skriva det i tre dagar)? Vilka ska tas upp separat? Bara de som jag själv gillar mest? Eller de som är lite mera crowd pleasers?

Vi gör såhär – jag väljer 10 och resten får ni läsa om under året, deal? 🙂 (Inklusive mer ingående berättelser om dofterna nedan, jag kommer inte att släppa dem!)

• Homoelegans tog fram två nya kompositioner: Ivre de Vie dedikerad till Edith Piaf, ros galore. Ros med attityd – stolt, vacker, men sorglig och sårbar samtidigt. Song For a Rising Sun – en vinnare. Lite hippie, lite beatnik och lite ”On the road” med sina gröna, kryddiga pustar av hash och kamomill. Whoa!

• UER MI presenterade tre nya dofter: UR Silk 19 med fikonmjölk, OR Damask med ros damascena och SO Satin med lite fräschare karaktär.

• Mendittorosa Talismans – den rena La Cura för tankarna till den första kärleken, kärleken till sig själv. Sirio förför med äpple, mysk, vanilj, pion, ros, lite oud och rabarber. Båda passar verkligen in i märkets utbud för de är så olika än de tidigare kompositionerna.

• Nomenclature – nya för mig. Helt syntetiska och så bra! Som Para_iso – grön, saftig med en del Iso E Super. Myntiga Shi-so, eller ros-lädriga Holy-wood. Kul!

• Atelier des Ors – det lyxiga märket har presenterat en bang-doft i år igen! Bois Sikar, den tog mitt hjärta med storm – tobak, cederträ, whisky och en nypa tjära. C’mon! Instant love!

• Dusita – Erawan och Fleur de Lalita, båda med stark Dusita-DNA. Erawan med sin bittra grönska är en riktig höjdare!

• Olibere – hela sju nya dofter. Fyra blommiga Les Insoumises skapade av skickliga parfymören Luca Maffei och tre nya tillskott till den redan existerande serien Les Mythiques Extraits: Chemical Love, Leather Attraction och Dangerous Rose.

• Nishane presenterade två nya dofter inspirerade av Lille Prinsen: rosiga Vain & Naive och min favorit, den träiga, mysiga, puttinuttiga B-612. Ah, och Colognise Nishane, väldigt sparkling och uppfriskande.

• Gabriella Chieffo – Lattedoro med sin vuxen gourmanddoft av guldmjölk. Ni fattar inte hur komfortabel den doften är! Verkligen omfamnande som en blandning av varmt bad och fluffig pläd. Dessutom helt utan onödiga sötsliskigheter, wow!

• Och en riktig jäkla highlight – L’Iris de Fath av Jacques Fath. En nästintill perfekt remake av ikoniska Iris Gris. En ung parfymör Patrice Revillard står bakom denna skapelse och jag kan säga – chapeau bas! Jag blev helt knäsvag! Ah, 150 flaskor per år, 30ml, 16 000kr varje.

Tyvärr finns det en del jag har glömt att upptäcka trots mina planer och viljor. Till exempel Antonio Alessandrias citrusaktiga Fara, som beskrivs som citrusläsk spilld på solvärmd hud. Citron och kummin, väldigt syditalienskt. Som ni ser var jag väldigt nära (i deras monter), men helt inne i något annat, det syns nästan att det pågår någon komplicerad tankeprocess bakom detta ansikte :D. Bilden hittade jag i Fragranticas artikel så jag lånar den bara här.

Sedan var det Aedes de Venustas med sin nya Musc Encense. Min hud översätter deras dofter till sitt eget språk (ibland helt oförståeligt tyvärr), men jag ville så gärna testa just den (salvia, trä, tonka, rökelse låter ju nice). Jo jo, nästa gång.

Och så glömde jag besöka Blackbird. Skit också. Allt, på riktigt allt i deras utbud skriker FREAK. Och jag vill ha det NU!!!

Btw, är det inte dags att avsluta detta inlägg? Vi gör det nu, vad? 😉

Om du vill läsa om förra och förförra årets Esxence också så klickar du bara här.