Under de senaste dagarna har jag testat tre kompositioner från ett nytt engelskt märke vid namn Suigeneris (sui generis betyder unik i sin karaktär, av sitt eget slag, av eget kön). Jag har missat deras monter på mässan i Milano, men fått tag på samples nu och tänkte kika lite närmare på dem. Alla tre dofter lanserades just då och finns nu att köpa i eau de toilette-koncentration.
Skaparna av Suigeneris beskriver sina verk ”with a contemporary and dynamic approach to the world of essences, that goes beyond the conventional fragrance offerings that tend to be exclusionary and restrictive, feminine, masculine or unisex.” Alltså könsneutrala parfymer. Jag skrev så många gånger här att doft har ju inget kön och själva doft, eller färdig parfym, är som… äggröra – lämpar sig inte endast för ett kön. Gillar du den så använder du den, enkelt. Människor ska använda den doften som tilltalar dem, inte på grund av etiketten.
Det traditionella tänkandet kring feminina och maskulina dofter försvinner bland medvetna parfymkonsumenter. Resten sakta men säkert introduceras till tanken att det är faktiskt helt okej att sluta könsstämpla dofter. Med det är en process och det tar sin tid. Och, ärligt talat, det är ingen mening att ens bry sig att klassiska parfymhus kommer att fortsätta klassificera Shalimar och Poison som damdofter och Fahrenheit och Dior Homme som herrdofter. Fine, egentligen är det inte så viktigt. Som sagt, använd det DU själv tycker funkar på dig! Vissa dofter förknippar vi med vissa personer, eller någon särskilt doftnot kopplar vi mer eller mindre omedvetet ihop med en viss känsla, och det är också helt okej. I mitt huvud är nästan alla sk. marina dofter maskulina. MEN det innebär inte att de inte ska användas på andra än män. Whatever rocks your boat!
När det gäller just Suigeneris så får jag en vibb av genomtänkt marknadsföringsstrategi snarare än något innovativt och banbrytande. Så länge doften är bra och ja, behåller alla dessa viktiga parametrar som hållbarhet på huden och tillfredställande doftspår så är jag nöjd. Och erkänn, bättre det än det …vänta, låt mig googla… ”Ikonisk. Ouppnåelig. Förförisk. Denna helt nya doft framkallar det sensuella och förbjudna hos sin kvinnliga bärare”- bullshit. Hela storytelling, flaskans utformning och andra marknadsföringstrick är helt och hållet sekundära. Det viktigaste finns ju inuti.
Men hur är själva dofter då?
Det finns än så länge tre av dem – 10, 27, och 35.
Jag börjar med 10:an då.
Denna, mina kära, doftar som min far på 90-talet – ungt, fräscht, syntetiskt och väldigt maskulint. För ni måste veta – min far var en riktig karlakarl i sina dar (vad bra att han inte läser min blogg, han hade varit väldigt ledsen över ordet ”var” :D). Så Non Binary koncept sviker min näsa här. Personligen upplever jag 10:an som lite mer modern Aspen (Coty). Citrus, vetiver, geranium, balsam fir, lite mysk, kanske lite läder. Enkelt, fräscht och kommer att funka på många.
27:an är en annan story. Grön sötma – gröna äpplen, grön, fräsch paprika, gräs med blommiga inslag av jasmin och liljekonvalj. Och vit mysk/rosblandning. En glad doft med energi som påminner om den lyckliga tiden när vi inte har lärt oss än vad en elräkning egentligen är för något. Denna doftar som min barndom, jag kan slå vad att näsan bakom alla tre dofter – Xavier Dufourcq- Chappaz är född 1980/81 (som jag), både 10:an och 27:an är väldigt laddade med minnen just från barndomen under glada 80-talet. Det bara måste ha påverkat honom! 27 följer definitivt märkets storytelling, är väldigt behaglig och enkel att identifiera sig med. Jag gör det!
35:an tycker jag mest om. Ytterligare en sentimental trip. Tänk dig en uteservering någonstans i Medelhavet, massor med unga människor omkring, solen steker fortfarande trots den sena eftermiddagen, alla är vackra och stiliga. Där har du den doften. Det är en klassisk chypre med stil och modern touch. Ekmossa och träiga noter blandar sig fint med syntetiska inslag av cashmeran och fräscha, tydliga regnackordet i väldigt bra balans. Då jag var för liten att uppleva barlivet på 80-talet så mitt lymbiska system påminner mig istället om hur kvinnor i mitt liv doftade då, hur lyxigt och exotisk kändes det på duty free shops på olika flygplatser jag har besökt som barn. Godis i all ära, men jag gick igång på parfymflaskor och dofter. Jag hittar den doften i dessa minnen också. Shit, vilken resa! Mer, tack! 😀
Bottega Olfattiva Doftkonst och blogg 