Mona di Orio. En legend. Hennes plötsliga död lämnade många parfymentusiaster i stor sorg. Hennes sublima kompositioner var hyllade, uppskattade, legendariska redan mycket tidigare. Inget konstigt i det – de klassas utan tvekan som konstverk.
Mona var kompromisslös i sitt skapande och fokus låg alltid på kvalité. Hon hade sin egen stil och hon visste vad hon gjorde – och gjorde det exceptionellt bra. Hennes arbete byggdes på känslor, på empati, och det är därför hennes kompositioner utstrålar storhet och emotionell värme. Den svenska parfymören Fredrik Dalman som tog över stafettpinnen efter Mona hade riktigt stora skor att fylla. Han klarar av uppgiften utmärkt och det bevisar han gång på gång. Hans senaste verk heter just Santal Nabataea.
Jag träffade Fredrik på doftens lanseringskväll i Florens i höstas.
Jag kan konstatera att idag har jag lyckats plocka upp en doft som matchar utmärkt vädret utanför mina fönster. Och när det gäller vädret så kan jag inte uttrycka mig sådär jättepositivt (lite sol räcker inte riktigt när resten bara sviker dag efter dag). Men doften definitivt räddar det hela. För den är fuktig och solig samtidigt, men kall också. Exakt som en random dag i sen mars i Sverige.
Några ord om det ovanliga namnet som inte har något med Sverige att göra. Doften, och namnet, inspirerades av Nabataea, det forntida kungariket som Petra (i dagens Jordanien) ingick i. Och när man tänker på Petra så kommer det upp bilden av ett av världens underverk med mäktiga Siq och ”Skattkammaren”. Om ni inte varit där själva så har ni kanske några minnesbilder från historielektionerna ;).
Santal Nabataea är relativt enkelt att förstå, men den är lång ifrån banal. Den öppnar upp på ett tydligt, pepprigt sätt. En näve nymalen svart peppar på en nysågad bräda av ädelträ. Sandelträ i det här fallet.
Men det finns mer här, det finns en tyngd och mäktighet som man kan uppleva inuti en gammal ståtlig byggnad, t.ex. en domkyrka, tempel, opera eller just det, ja, en skattkammare uthuggen ur klipporna i Jordanien. Och doften av en fuktig sten, en fuktig lera finns i den kompositionen också, en ton av en soluppvärmd stig efter en varm sommarregn. För alla oss som vill på semester, helst igår!
Efter ett tag känns det nästan att doften har på något sätt… torkat. Inte dunstat av, men just torkat i solen, blivit torr och varm. I drydownen finns det spår av dammiga kryddnejlikor, balsamiska toner av opoponax och en nypa tonkaböna. Enligt vissa så finns det kaffeabsolut här också, men den måste vara så välblandad så den försvinner i blandningen, kanske nånstans mellan det balsamiska och tonkan. Min näsa plockar inte upp det just nu.
Jag måste tydligen vara duktigare på att skriva om dofterna jag presenterar här håller länge på huden, det är bland annat det ni frågar om i mail. Men det är ju lite så… inte det viktigaste alls. Vissa jobbiga parfymer håller i veckor, det innebär inte att de är bra. Vissa vackra kompositioner försvinner för fort och det är inte heller bra. De andra, lika vackra kompositioner håller sig på ullkappan under två säsonger men är detta verkligen en fördel? Vissa dofter håller precis lagom länge och det brukar vara positivt, det där ibland tråkiga lagom i det här fallet innebär en elegant dos av doft som inte kommer att kväva någon, inte kommer att klistra sig till huden, kläderna och håret tills du dubbeltvättar dig. Men den definitivt kommer att markera att du som bär den har alldeles underbar smak och stil.
Bottega Olfattiva Doftkonst och blogg 