En resa till Indien med italienska läderväskor – Kamasurabhi från Lorenzo Villoresi

Ååh, babes! Vilken doftflashback! En flashback till dessa tider när man klädde sig i indiska kläder, när man hade på sig en massa krimskrams från Maharashtra, hade mörka velourgardiner på rummet och tyckte att det var så jävlans dekadent med tre förpackningar brända Nag champa-rökelser i veckan. (Undrar varför jag var inte sugen på att börja röka, hahha!). För er som inte minns hur dessa butiker doftar (och jag menar inte den avskalade skandinaviska Indiska), eller kanske aldrig har varit på en sådan butik blir kopplingen inte lika självklar.

Där har vi en vision. Det finns en till.

Tänk nu den där gamla hippien som faktiskt har råkat skaffa sig en förmögenhet med åren, lever bekvämt och älskar lyx. Hen är sentimental nog för att fortfarande bära fiskarbyxor och bränna rökelsestickor. Men idag köps de inte på Zapata. Idag låter man de tillverkas på beställning i Indien av bästa ylangoljorna, högkvalitativ patchouli, sandelträpulver och oljerika rosenblad. Allt detta toppas med tjocka droppar av flytande benzoin och lyxiga läderackord. Det ni!

Lorenzo-Villoresi-Kamasurabhi-EdP
Lorenzo Villoresi, Kamasurabhi

 

För mig är Kamasurabhi precis så – en rökelsesticka i lyxform. Jag har faktiskt aldrig trott att på min blogg ordet ”rökelse” kommer att innebära just rökelsestickor. För mig är rökelse kådor, myrra, benzoin, oud, olibanum, labdanum, opoponax och andra härligheter, men den här gången har vi nog den – den oväntade blommiga rökelsestickan.

När den mystiska, bohemiska och sötaktiga dimman av sandelträ, patchouli och rökelse lägger sig en aning (åh ja, dessa filurer går all in från första bang!) blir vi omfamnande av det tjocka och guldbroderade täcke av kungliga blommor: tuberos (en av de vackraste jag någonsin stött på! Shoot, är det jag som skrev så om tuberos?! 😀 ), ylang-ylang och jasmin sambac som ger kompositionen det animaliska ansiktet. Näpp, inte särskilt blommigt, här kan vi beskåda en vacker vals av indoler. Indoler är ämnen som ansvarar för den lite vilda, köttiga, animaliska sidan av vita och gula blommor. Jasmin är ett toppenexempel. Egentligen så finns de också i andra substanser, mer jag vill inte att ni ska missförstå mig nu… fasiken, jag vill också att bloggen ska förbli informativ och pedagogisk… ok, jag skriver det – indol finns representerat i den dåliga andedräkten och tillsammans med skatol finns i bajs. Det är därför (för det mesta) vita och gula blommor som lämnas länge i vasen luktar riktigt illa till slut. Men som sagt – indol finns naturligt i blommorna och de flesta blommor doftar väl gott? Precis, allt handlar om dos och proportion. Har jag nämnt att parfymeri är en konst? 😉

Lorenzo Villoresi, Kamasurabhi

Det roliga (hello nörd!) är att doftnoterna som brukar annars lägga sig stilla i basen som patchouli, sandelträ och diverse rökelser sprider sig hejvilt genom hela kompositionen, men det annorlunda är att de är mest tydliga just i toppnoterna. Ett udda koncept som jag tydligen gillar :).

Kamasurabhi sticker ut bland dofter skapade av Lorenzo Villoresi, hade jag inte fått den  med andra prover av mästaren själv innan lansering 2015 så hade jag aldrig trott att det är han som tog fram den. Han är duktig på klassiska kompositioner, lite franska i sin stil, men bang, here comes Kama! Välkomna henne, hon är värd att känna till!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s