Den här gången tar jag sats för att titta närmare på en rad dofter, för jag känner att skriva om varje komposition separat är för övermäktigt just nu.
Farmacia SS. Annunziata, mina kära. Namnet tyder på ett antikt italienskt apotek och det är faktiskt så. Det fina apoteket är ett måste när ni befinner er i Florens. Farmacia SS. Annunziata med anor från 1500-talet fanns på den italienska apotekskartan inte bara tack vare sina läkemedel, men också skönhetsprodukter och diverse kosmetika. Du får läsa hela deras imponerande historia här. Det har gått över 500 år och nu samarbetar de med den unga och väldigt framgångsrika parfymören Luca Maffei som både tolkar gamla recept på ett otroligt skickligt sätt samt tar fram egna kompositionen för märket.
Jag älskar för övrigt deras image, inredning på deras butiker och design av produkter. De liknar av självklara skäl Santa Maria Novella, ett annat antikt florentinskt märke. Om mina besök hos dem kan du läsa här.
FSSA (låt mig skippa det namnet i varje mening 😉 ) har en lång rad av dofter i sin portfolio, men jag tänkte aktivera min näsa kring några utvalda idag. Läs: de som jag har samples på.
Och då handlar det naturligtvis om Ambra Nera, en av deras första kompositioner: dammig, vuxen och komplex balsamisk parfym med mycket styrka i. En varm, animalisk touch i form av lätt honungston. Både sött och bitter, men framför allt nostalgisk. En av deras klassiker, börja med den när du får tillfälle.
Nero Incenso. En klassisk italiensk approach till rökelse. En kall, mörk kyrka med rökelsedoften inbakad i rosenträbänkarna sedan många, många år tillbaka. Mörk och fräsch samtidigt. Fräschheten kommer både från olibanum och några apelsinklyftor med basilika på. Such a combo! Inte lika hållbar och stark som Ambra Nera så kan utan tvekan användas bland folk ;).
Cara. En helt annan story. Här hör du Zelmerlöw sjunga ”Cara mia” och se en ung kvinna sipprandes amaretto till en liten portion av creme brulee. En enkel, bittersöt mandeldoft med vaniljig underton och varma gräddkolor. Trevlig, men inte mer än så.
Tabacco d’Autore. En elegant italienare i linnekavaj och designerespadrillos. En av de ljusaste tobaksdofterna ever. Så modern, torr och elegant, passar till en sommar eftermiddag på en populär uteservering. En grön topp av malört, bergamott zest och gräs med en stabil bas av läder, tobak och patchouli. Den känslan är lite svår att beskriva, men om du tar det jag skrev om den hittills och lägger på mycket frisk luft i det hela så har du Tabacco d’Autore.
Isos. Fina Isos. En vibe som påminner om Ormonde Jaynes Woman – lätt, sofistikerad, både grön och kryddig. Här hittar du gröna toner, svart peppar, kryddnejlika, vetiver, elemi kåda och enbär. Allt detta är så vackert avrundat med myrra, vit mysk och cederträ. Den är verkligen så sofistikerat fin och annorlunda att någonstans innerst inne så undrar jag redan om Farmazia SS. Annunziata lägger mycket porto på sina försändelser till Sverige, ja, jag vill haaaa… Den skulle ju passa så fint under den kommande sommaren…
Och sist, men inte minst. Eller kanske? Hyle. Hyle representerar de ozoniska, marina dofterna, inte min favorit kategori alls, men den marina sältan blandar sig med soluppvärmd hud och en sötare underton av myrra och lavendel och detta gör att den ändå inte blir generisk. Är du dock ett fan av den typen av doftupplevelser så kan den vara intressant utan tvekan.
Det var dessa samples jag hade hemma. När jag tittar på resten av deras kompositioner så tycker jag lite synd om mig själv att jag inte har testat 450, Regina, Talc Gourmand, Aurora, Cuoio Fiorentino, Fiore di Riso, Giardini di Firenze, Nero och Takis. Nu vet ni 😀 Kolla upp dem för mig någon, snälla! 😀
Den som fortfarande sjunger ”Cara mia” i huvudet räcker upp en hand! 😀
Bottega Olfattiva Doftkonst och blogg 