Halleluja! Det händer mycket på nischmarknaden. Fortfarande. Medan celebrity- och designermärken släpper ut nya, nästan lika blandningar av hallon, persika, vanilj, jasmin, mysk och kola på andra sidan spegeln presenteras det innovativa, nytänkande och annorlunda kompositioner. Fortfarande!
Visst, jag är lite blasé när det gäller nya parfymer – vi pratar ju om tusentals dofter jag fick lyckan att grundligt sniffa mig igenom. Men det fortfarande händer! Det händer ibland att jag blir fullständigt mållös och det tar lite tid innan det kommer mer än ”wow!, woooww!” ur ut mitt annars väldigt babbliga talapparat.
Den här gången är det brittiska Neandertal Perfume som bjuder på den känslomässiga resan där animaliska instinkter av sexuell upphetsning blandas med lite ilska och ångest. För att efteråt mjuklanda i den behagliga tillstånd av uppfyllelse.
Sååå långt ifrån alla dessa populära ”sensuella och stämningsfulla dofter för den moderna kvinnan med friskhet från jasmin samt kakao som förför” som möjligt! För jag behöver väl inte längre nämna att doften har inget kön?
Neandertal Perfume är ett relativt nytt (2015) brittiskt märke representerat av två parfymörer: Euan McCall och Chris Maurice.
Deras vision om Neandertal Perfume baseras på naturliga instinkter som tolkas med hjälp av doftnoter där neandertalare möter ”modern humans”.
Det finns för närvarande två dofter i märkets portfolio (fyra, om man räknar in de första batcherna som omformulerades och gjordes till dagens versioner): Light och Dark. Ja. Och de är precis som namnen tyder – den ena är ljus (inte lätt!) och den andra är mörkare och väcker de vilda instinkterna i ett och annat människodjur. Båda gömmer sig i annorlunda konstnärliga flakonger som påminner om prehistoriska verktyg.
Neandertal Light är magnetisk. Inte bara för att jag kan inte slutta sniffa på den trots den inte-min-favorita metalliska ackordet. Den är verkligen som en magnet då näsan automatiskt söker den doften hela tiden utan att jag ens tänker på det. Den är rå, den är vild och animalisk, men harmonisk från början till slut. Det finns en del grå ambra i den, och läder, och cypressaktigt hinoki, irisrot och något viol-iris grönt, men det är inget uppenbart. Den varma metalliska känslan är kvar och gör att den doften är mer än bara parfym. Det är ett konstverk. Och precis som alla andra konstverk – skönheten ligger här i betraktarens näsa.
Det är inget jag skulle vilja bada i, men jag vill utan tvekan ha tillgång till den då och då. På mina villkor.
Neandertal Dark är ännu bättre. Den gör att man tänker SEX direkt. Inte myspys, men (öh jösses, får jag skriva det här?!) råknull i grottan. Ursäkta språket, men min hjärna (och andra kroppsdelar också, om vi ändå passerar den gränsen nu…) upplever det precis så. Primär kåthet i parfymform.
Jag skrev på Insta (följ!) att om WROAR hade en doft så skulle det dofta Dark.
Läderrr, labdanum, svettigt kummin och salt sjögräs(shoot!), trä (sandel och ceder), vetiver, rök, snuskig mysk, oud, en nypa kryddighet på det och söta undertoner av bärnstensackord och tobak. Är ni med? Man behöver nästan ingen djupdykning i doftnotenyanser för att genast förstå att detta är ingen doft för små gullepluttar. Jag skrev ju redan hur den blandningen doftar som 😉.
Båda kompositionerna är som ett besök på ett random utvalt Museum of Contemporary Art (trots den förhistoriska touchen). Allt är frid och fröjd, men helt plötsligt står du utanför och frågar dig själv: What the fuck just happened?
De är så icke uppenbara, så innovativa och så välblandade att jag verkligen ser fram emot Maurice och McCalls nästa produktion, håll i hatten!
🤘
Pics: Neandertal Perfumes förutom samples. Samplebilden tog jag schälv 😉
Bottega Olfattiva Doftkonst och blogg 
1 kommentar