Idag är det dags för att fortsätta vår berättelse kring ambra och amber. Om ni har läst förra inlägget om ambra här så vet ni vad skillnaden mellan dessa härliga ingredienser är. Idag tänkte jag presentera några av mina favoriter i den ljuvliga, omfamnande genre. Jag vill bara varna att just amberackordet förekommer i tusentals olika kompositioner på marknaden och det är omöjligt att ta en närmare titt på alla så med sorg i hjärtat väljer jag några som jag kommer på just nu, just idag. Favoriterna står på min hylla sedan länge, det saknas ett par stycken och det får vara så också. Många av dem har jag redan presenterat här på bloggen, klicka gärna på länkarna för att djupdyka i oceaner av ambra ;).
Här kommer några dofter med naturlig ambra som varje doftnörd bör känna till:
O Hira – Stéphane Humbert Lucas – En doft som sätter sig i ditt olfaktoriska minne som hällristningar. Naturlig ambra med väldigt tydlig sälta, samtidigt är den mjuk, djup, varm och vacker. En aning söt. Delikat, elegant och stark, så otroligt sofistikerad. Stéphane lyckades bevisa att ambra kan ha så många ansikten som parfymören vill visa, i detta fall har parfymören släppt fram ambras alla vackra ansikten. Ett mästerverk. Till ett helvetespris, vi går vidare.
Colonia Ambra – Acqua di Parma – många var vi crazy about it när den kom ut 2015. En av de bästa kompositioner i Acqua di Parmas Ingredient Collection. Lite dirty tack vare mysken, med citrusar i öppningen och patchouli i botten blir den inte alls tråkig. En sådan varm doft som kan lätt bäras på kontoret.
Neandertal Light – Neandertal – jag skrev om den här. Om du vill ha en parfym utöver det vanliga, gillar metalliska noter och inte vill dölja dina animaliska instinkter såå.. kör på den! Grå ambran är verkligen rå och tydlig här.
Encens Mythique d’Orient – Guerlain – en klassiker för en mogen doftbärare. Torr och vacker. Väldigt Guerlain, här skriker det inget, inget sticker ut. Grå ambra, rosa damscena, rökelse och aldehyder med en nypa saffran. Lite exotisk, men inom ramarna för savoir vivre. Perfekt kontorsdoft för vintern. Superelegant, jag använder den ganska sällan för jag är inte av den eleganta sorten. Men jag kan definitivt uppskatta högkvalitativa blandningar. Här har vi en sådan. Finns nu som Encens Mythique, men denna minns jag inte riktigt så uttrycker mig inte.
Ambre Dore – Maitre Parfumeur et Gantier – ambergris med sina vackraste, träiga nyanser och helt utan animaliska spektrum. Saffrannoten förhöjer upplevelsen och doftens djup betonas med en tjock dos av oud. Fint!
Ambre Eternel – Guerlain – ett av mina senaste tillskott (trots att den inte alls är ny) från linjen Les Absolus d’Orient. Ambergris, oud och läder med blommiga nyanser av ylang-ylang och sötma från solmogen persika och kanel. Söt, sexig och tung. Kvällsparfym som bara den. Den påminner mig om Belle au Parfum de Oud från Esteban, säkert pga oud med ylang-ylang och jag verkligen uppskattar båda.
Om vi pratar äkta ambergris så måste jag bara nämna några kompositioner från Sultan Pasha Attars som redan vid första kontakt kan förändra din syn på dofter i oljeform (attars) och bevisa hur passionen och överlägsen skicklighet inom sitt område kan leda till magiska resultat. Är du ute efter naturlig ambra så testa bland annat märkets Truffe Blanche, Reve Narcotique, Ambrecuir och Ensar Rose som gör mig mjuk i knäna tack vare sin nästintill överväldigande vacker och karismatisk ros.
Och här kommer några dofter med amber/bärnstensackord som varje doftnörd bör känna till:
Amber Sky – Ex Nihilo – Helt otroligt bra doft. Så rund, varm och komplex att du vill använda den istället för en pläd en kylig oktoberkväll. Den påminner av min absoluta favorit Myrrhe Imperiale från Armani Privé med sina balsamiska, kryddiga nyanser. Jag har småprover av denna och spar så mycket jag kan då någonstans innerst inne så känner jag att den kan faktiskt vara liiite bättre och mer modern än MI :O.
Miyako – Annayake – En hyllning till den japanska Kodoritualen där rökelse står i centrum. En balsamisk och väldigt skir doft. Låter det omöjligt? Kanske, men här finns det exempel på amber vackert blandat med sandelträ, ljus rökelse, benzoin och myrra. Hinokiträ påminner om att det verkligen är en japansk saga, den här Miyako.
Ambre Orient – Armani Privé – vacker doft i riktig Armani-anda. Mjukt, gyllene amberackord med rökig vanilj, kanel och läderkänsla, så antik och lyxig. En random H&M tröja sprejad med Ambre Orient känns som finaste cashmere. Jag älskar den.
Ambre Soie – Armani Privé – en till Armani Privé som jag fullkomligt älskar. Amber i all ära, men amber med patchouli och nejlikor vinner världsmästerskapet i doft. Ambre Soie är mjuk, sötare än Ambre Orient och plyschigt varm. Typ högkvalitativ mörk choklad blandad med golden milk och lakrits. Spicy golden perfection!
L’Ambre des Merveilles – Hermes – en doft som jag sålde och saknar nu. Inte särskilt komplicerad, lätt att bära och förstå. Bärnstensackordet, vanilj med en tydlig läderaktig sida, bränt socker och linjär, beskuren patchouli i botten. Kan vara rejält boostad med syntetiker, men jag har det lite svårt att peka på en konkret ersättare. En vardagsamber helt enkelt. Ibland behövs det inte mer.
Ambre Nuit – Christian Dior – Sammetslen amber som lägger sig fint på huden. En exklusiv skönhet där de klassiska ingredienserna blandas på ett mästerligt sätt. Sofistikerad blandning av rosor och bärnstensackordet med delikat och solig citrusaktig öppning som verkar finnas här för att betona rosornas kvalité. Plus en kryddig touch av uppfriskande rosépeppar samt en dos av ren, pudrig mysk.
Ambre 114 – Histoires de Parfums – dags att svära i kyrkan – älskad av många, hyllad av många. För mig – en gammal dammig garderob. Fint amberackord, men finns det både geranium och kummin här så blir det garderob i min näsa. Alltså, sorry. Samma känsla får jag av Ambre Precieux från Maitre Parfumeur et Gantier, så synd. För ovannämnda Ambre Dore från samma parfymhus är magisk, här grå ambra vinner med hästlängder över amberackordet!
Ambre Russe – Parfum d’Empire – Kazachok! Amber, svart te, vodka, champagne, kanel och en lite rökig nyans. Alltså… toppen! Rak, suggestiv, inte lika ”tjock” som många andra ovannämnda dofter och inte lika mysig. Nä, nä. Och jag verkligen gillar den massor! Jag skrev om den här.
Ambre Sultan – Serge Lutens – en av mina äldsta ambercentrerade dofter. År 2000. Det var fasen ungefär 18 år sedan jag träffade denna filur och det är fortfarande varmt mellan oss (inte samma flaska dock, min första var en bell jar). Mycket attraktiv doft, en synonym för amberdoft i min ordbok. Balsamisk upp till hårspännet, med diverse kådor, sandelträ, vanilj och lite medicinsk örtighet. En optimal kombo! Ingen vardagsdoft för mig längre, men när jag kommer tillbaka till den så gör jag det med glädje och en rejäl dos av nostalgi.
Amber Absolute – Tom Ford – helt naturlig övergång från Ambre Sultan. En av märkets bästa dofter. Verkligen kompromisslös, lite retro, up in your face-doft. Rökig, sensuell med tydlig labdanum. Kompositionen är skapad som en hyllning till amberackordet, är helt och hållet dedikerad till den huvudnoten. Detta är så skamlöst tydligt och så skamlöst bra! En modern klassiker. Mer här.
Sahara Noir – Tom Ford – här är den andra av Tom Fords bästa. Ett klassiskt amberackord med benzoin, vanilj, labdanum som boostas av en massa rökelse, ceder, cypress, bivax och kanel. En bomb. På riktigt. Kan någon förklara för mig varför parfymhuset Tom Ford började göra medelmåttiga, tråkiga blandningar nu?!
Ambre Loup – Rania J. – om du undrar om parfym kan dofta salt och sött samtidigt så här har du ett fantastiskt exempel på att detta är möjligt. Det klassiska bärnstensackordet som på ett fantastiskt vis avspeglar grå ambra avrundas här med guaiac och toppas med en nypa kryddnejlika. Till tjocktröjor och kappor – ett självklart val!
Amber – Roja Dove – dyraste amber i min kollektion. Väldigt trevlig och bra, men en massa patchouli och choklad ställer ambran i den kompositionen på femte eller sjätte plats. Patchouli, choklad (nästan vit), vanilj, sandelträ, lavendel, ambra. I den ordningen. Sedan lite benzoin och söt apelsin. Den är inte söt, den är bara för dyr för vad den egentligen representerar. Mer om den här.
L’Air du Désert Marocain och Au Coeur du Désert – Tauer Parfums – jag vill lägga båda ihop för båda är lika fantastiska. En nischklassiker som alla entusiaster av nischparfymeri bör känna åtminstone en gång i livet. För att. Underbar balsamisk amber, mossa, tjära, labdanum, kummin, cederträ, vetiver och korianderfrön. L’AdDM är verkligen rik, varm, dominerande och uppmärksamhetssökande. Båda tillhör tungt artilleri för de kallare månaderna, riktiga powerdofter med bohemisk själ. Jag skrev ett inlägg om skillnader och likheter mellan dessa två här. Men jag vill också ha dem på denna lista, den vore helt ofullständig annars. Jag tror inte att den blir fullständig någon gång, men nu är min näsa slut som artist. Jag kanske lägger till något som jag kommer på efteråt. Kanske.
Gillar du ambra och bärnstensackord i parfym? Vilka är dina favoriter? 🙂
Bottega Olfattiva Doftkonst och blogg 