Frederic Malle – Portrait of a Lady

Dagens val är relativt enkelt: Frederic Malle Editions de Parfums ”Portrait of a Lady” skapad av Master Perfumer Dominique Ropion. Just Portrait och Lipstick Rose är mina två bästa dofter från detta parfymhus. Båda väldigt, väldigt powerfeminina. Den trenden är relativt ny i min doftgarderob, men jag blir ju inte yngre och yngre 😛

Jag började med ett sample för jättelänge sedan, sedan köpte jag en travel size och nu äger jag både en 50ml och den största flaskan och vill aldrig skiljas ifrån dem. Ni vet, ”tänk om den tar slut”, ”tänk om de reformulerar den?!”. Jag känner att jag har mognat till den doften, den ”samarbetar” inte så bra med girls in their twenties. Och definitivt inte innan!

Från det första ackordet vet vi att POaL är mångfacetterad, ovanlig och spännande – den agerar som en pokal gjord av aromatiska rosenblad där vi kan hitta de majestätiska kryddiga noter med en swirl av fruktighet. En kunglig cocktail!

Den öppnar sig ganska strävt och brutalt, kryddigt med nejlikor, syrligt med övermogna, kanske lite förmultnade vinbär och vinbärsblad, men huvudrollen spelas av ros – det är här många reagerar lite förhastat och utesluter den. Ros brukar ju vara förknippat med de dofterna ”folk har det lite svårt med”, tillsammans med lavendel.

På min hud är det turkisk ros – fin, oljerik ros med patchouli i patchoulis bästa form (inga alls fuktig-källare-korrelationer 😉 ). Ganska direkt efter applicering upptäcker vi just den andra stjärnan av kompositionen – ren, icke pudrig patchouli som bidrar med en dos av naturalism och nischighet. Patchouliblad torkade i solen, inte fräscha, gröna och krispiga. Lite kryddig, men inte vass kanel, en varm och torr muskotnöt och lite tuff och dammig saffran på ett ovanligt, stimulerande sätt kontrasterar med småsura fruktnoter och de karaktärsrika vinbärsblad i bakgrunden.

Hjärtat i doften visar sig ganska snabbt – i hjärtnoterna väntar en doftpoesi med ros-pustar, patchouli blir lite mer rökig och kanelen tydlig. Det kommer ett stormigt moln över oss – en rejäl dos av träaktiga toner. Tungt, gammalt cederträ, smutsigt sandelträ, nästan chypreaktig rökelseaska som påminner lite om de vackraste momenterna av Chanel nr. 19 edp. I samband med patchoulis betydande roll i kompositionen, gröna frukttoner, den skarpa kryddigheten och det spektakulära träackordet skapar parfymören någon sorts av ny chypre – en modern chypre med klassiska inslag. En kompromisslös, ganska tvetydig och krävande doft. Vacker och fascinerande. Chapeau bas, Monsieur Ropion!

När doften går över till basen lägger den sig mjukt, men tungt och stabilt samtidigt. Den är inte längre stor och kaxig. Den är varm och mild, som en myskig träbas brukar vara. Kådorna – benzoin och opoponax klibbar ihop det träiga, askiga hjärtat med den mjuka basen. Vi fortfarande har den fina, mjuka patch-roskombo med tydliga noter av mörkare, tyngre sandelträ, jag ser nästan sandelträflisorna på min hud :). Sandelträflisor kryddade med malen, torr patchouli som en pizza med oregano, och några tunga rosenblad på det. Till slut (efter många timmar) kvar finns det den adla amberaktiga tonen med en oljig, vacker ros. 

Det viktiga att nämna är att den fungerar som en optimal vinterdoft, men idag i sommarvärmen visar den sitt potential ännu tydligare. Det är ju egentligen inget konstigt – om Arabvärlden bär sina oud-ros-rökelse dofter i höga temperaturer så kan vi i Skandinavien också! Så underbart!

Förstår ni nu varför jag har en mental allergi mot ”fräscha, fruktigt blommiga” mainstreamdofter? 😉 Det finns så många vackra dofthistorier att berätta! Dominique Ropion berättade en otroligt vacker dofthistoria med sin Portait of a Lady. Nu är det bara upp till dig hur du vill måla den…