Etat Libre d’Orange – mina highlights

Ett inlägg inspirerad av doft och musik. Mer konkret – ett inlägg inspirerat av ELdO och ELO. ELO, mina kära yngre läsare, Electric Light Orchestra, är en engelsk rockgrupp med största hits någonstans från 70-80-talet. Och på något sätt kopplar jag väldigt många av ELdOs dofter med ELOs låtar och är lite småtvungen att anteckna dessa tankar. Och dela med er, naturligtvis.

Jag har under åren skaffat mig en del dofter från märket och ångrar inte ett öre. Innovativa, uppmärksamhetsväckande kompositioner med bra prestanda. Bara att dyka i kollektionen och låta sig leda av doftsinnet.

Visst kommer jag att börja med den som är mest omtalade i parfymvärlden – Secretions Magnifiques. Blod, tårar, saliv, sperma, svett – härlig kombo, eller hur? I själva verket har vi mjölkackord, kall iris, kokos, sandelträ och opoponax här. Men! Den metalliska aspekten av adrenalin och iodinackord gör mig lite illamående oftast, men i vissa förhållanden, som t.ex. varmt väder blir den förvånansvärt mjuk och behaglig. Och riktigt jäkla bipolar också, så ta det försiktigt med denna lilla psycho. ”Psycho killer, qu’est-ce que c’est?” Kroppslig, absolut, men på ett lite behagligt sätt. Ja, jag vet, det låter inte klokt, men den, huehue, parfymen är inte klok heller. Mer om den i några inlägg här. Oavsett om du gillar den eller inte – vill du kalla dig parfymentusiast så måste du testa den ;). It’s a livin’ thing!

And you, and your sweet desire,

You took me, higher and higher

It’s a livin’ thing, It’s a terrible thing to lose

It’s a given thing, what a terrible thing to lose.

 

Putain des palaces… Puder, smink, läderattiraljer, svett, korallrött läppstift, kroppslig mysk och fishnet tights. Lite sliten palatshora. Sliten, men fortfarande vacker nattfjäril. Farmor till Moulin Rouge Histoires de Parfums. Nobody’s child.

Painted lady, with your jewels and your beads,
Painted lady, don’t you do these dirty deeds,
Painted lady, you better stay here with me.

 

Marquis de Sade Attaquer le Soleil, väldigt missvisande namn för denna doft, väldigt. Detta är ju en trevlig, lite rå bomb av labdanum som utan tvekan kan upplevas som en minnesresa till Emils snickeboa då det är väldigt träaktigt labdanum. Man skulle kunna förvänta sig det lite mer kända ansiktet av labdanum som påminner om läder och tunga, örtiga, sötaktiga, klibbiga kådan som kan hittas i bl.a. den klassiska Incense av Norma Kamali eller Sahara Noir från Tom Ford. Här finns den inte, inte ens i drydownen. Bara en varm snickeboa och kanske lite rökelse. Jag fattar inte kopplingen med en av historiens värsta pervos. Missvisande, but I don’t care.

When I was a boy…

When I was a boy, I had a dream
All about the things I’d like to be
Soon as I was in my bed
Music played inside my head
When I was a boy, I had a dream

 

Etat Libre d’Orange, från min kollektion

Can’t get it out of my head, en av ELOs bästa låtar imho. Och då passar den väldigt bra ihop med ELdOs bästa komposition, en evergreen The Afternoon of a Faun. En doft som skulle fungera bra 1850, 1970 som 2025. En klassisk komposition med immortell som huvudtema, samt andra härligheter som avrundar den på ett trevligt, elegant sätt, men samtidigt gör den så universell. Du kanske kommer att tycka att den är väldigt retro, men det är retro med modern twist, karaktär och definitivt en position med given plats i parfymhistoria.

No, I can’t get it out of my head.
Now my old world is gone for dead.

 

 

En trevlig, hjälpsam grannpojk. Inte särskilt stilig, samma frilla sedan 1995, en Fat Electrician. Drömmer om en vacker granntjej, men det blir aldrig av och det vet han om. Alldeles för snäll för att ta livet i egna händer, men ambitionen, och drömmarna, finns där. En superbehaglig, träaktig komposition fokuserad kring icke rökig vetiver, kanderade kastanjer och mjuka kådor som myrra och opoponax.

I look into the sky
The love you need ain’t gonna see you through.
And I wonder why
The little things you planned ain’t coming true.

 

Remarkable People. Den enda doften som är alldeles för modern för att passa in i ELOs stilistik. Men Jeff Lynnes, bandets ledare, tog upp ELOs DNA till en annan nivå i 2015 och som resultat fick vi en rad låtar som kan uppskattas även av gamla rockpurister. Doften baseras på pigga toner av nymalen kardemumma, mousserande vin och grapefruit. Så söt är den inte, och absolut inte tråkig jämfört med andra ”fräscha” dofter. Detta är ett exempel på att massa syntetiker kan skapa en annorlunda komposition för den moderna människan på språng. Jag hittar verkligen inte någon låt som passar in här, men vi kan alltid avsluta med en tanke som många av oss kan relatera till lite då och då:

How many times can you go through the thing
Just when you think it’s cool, the shit hits the fan

 

Sist men inte minst – Une Amourette Roland Mouret. En doft som tog mig med storm trots att neroli och jasminaktiga toner aldrig tidigare kändes lockande för mig. Men men, ytterligare ett exempel på att vi utvecklas och ändrar åsikter när vi bara vågar släppa in nya intryck och helt enkelt öppnar upp oss lite mer än vanligt. Det kan vara irisen som öppnade dörren för mig…  För jag gillar ju inte vita blommor i parfymer, eller? 😉 Här finns det en del av dessa: framför allt neroli, men jag känner också lite köttig jasmin, inte så girlie girly, nej nej, detta är en vit blomma för en stark powerwoman i läderkorsett, en Evil Woman. Även doften är lydig och lägger sig snällt på huden. Men också denna moderna molekylen akigalawood som vissa kanske känner igen från Miu Miu – pepprig, lätt irisaktig med träiga nyanser och en nypa patchouli. I sista raden sitter mörk vanilj ach avslutar föreställningen. Fin balans!

Evil woman how you done me wrong
But now you’re tryin’ to wail a different song
Ha Ha funny how you broke me up
You made the wine now you drink the cup

 

Etienne de Swardt (och förmodligen resten av märkets ledning) gillar verkligen att namnge sina produkter på ett provokativt sätt – Philippine Houseboy, I am Trash, Don’t get me wrong baby, I don’t swallow (och sedan: Yes, I do) mm. och det måste nog vara ett bra marknadsförings trick då märket växer ständigt. Men ärligt talat – dessa dofter är inte så kaxiga som namnet tyder på, i själva verket är de flesta lättburna och högkvalitativa, som det ska vara. Fina. Och jag tror att det sista de vill höra om sina dofter är just ”fina”. Tanken var nog att de ska vara kontroversiella, eller? Jag tycker att den typen av marknadsföring är löjlig och smaklös istället – se Fucking Fabulous… Men, men – fortsätt det ni gör för ni gör det… fint! 😀

Jag avslutar detta inlägg med en rejäl dusch i just Une Amourette, tänkte gå och ta ett dopp i vår kalla Östersjön så det blir ett fin-tastiskt val ;).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: