Note to self: skriv ner allting innan du glömmer. Reality: när du är tillbaka hemma, på jobbet, när elräkningar och dylikt ligger i högar i brevlådan så försvinner den fantastiskt fina unicorn shimmer ganska omedelbart. Men mina doftbatterier är fortfarande laddade efter mitt besök i parfymernas Mecka, gamla garvningsstaden – det provensalska Grasse. Det är här Coco Chanel bestämde sig för att lansera No. 5.
Jag hade satsat på möten med människor, kunskapsinhämtning och rena nöjen. Mycket vitt vin konsumerades också :). Ja, semester på Franska Rivieran helt enkelt, hahah!
Med tanke på att jag brukar tipsa om diverse parfymställen i världen så kan jag ju inte missa självaste Grasse! Om du är nyfiken på andra avsnitt av Parfymreseguiden så hittar du den under länken här. Paris (i flera avsnitt, hur annars!), Rom, Florens, Puerto Rico, Milano, Helsingfors, Versailles, Guadeloupe och mer på gång. Många reser till exempel till Polen nu – där har jag en drös med tips också.
Om du besöker vackra Grasse i något doftrelaterat syfte (och det kan finnas hundratals sådana – här odlas det, skördas det, utbildas, skapas, buteljeras, packas, köpes och säljes) så är det alltid värt att besöka Musée International de la Parfumerie, alltid. Förutom de intressanta permanenta utställningar (parfymernas historia, både kompositions- och flakongmässigt, teknikaliteter, parfymtillverkning, kända Näsor, även en liten gård med ”levande råvaror” mm.) så bjuds det på fantastiska tillfälliga utställningar naturligtvis. Den här sommaren fokuset ligger på Eau de Cologne och jag, trots mina väldigt svala känslor för fräscha, gröna citrusdofter fick lite lust att fördjupa mig i Eau d’Orange Verte från Hermes och Chanels klassiska Eau de Cologne. Because why not? (och det är inte den första överraskningen under den här resan…). Det kanske har något (eller jättejättemycket) med vädret, klimatet att göra 😉 och jag är förberett för ett ”mäh” när jag provar dem igen i, let’s say, Stockholm i oktober ;). Men kompositionsmässigt – perfektion! Jag har också bestämt mig att forska lite i världens första ”parfym” – rökelsen kyphi i alla dess former. Det ska vi göra till hösten – kanske en workshop om det? Vad sägs?
Det som jag tycker är särskilt härligt är de små, någorlunda tillfälliga utställningarna, nästan lite svåra att se i mängden. En under namnet Jardin d’Addictions handlar om dofter av diverse droger. Det finns diffusers med bl.a. dofter av maja, vin, kaffe, opium, kokain, tobak, whisky och… luft. Tobaken var så vacker, söt och aromatisk att jag nästan blev mjuk i knäna! Måste slänga ett mail till Christophe Berdaguer, Christophe Laudamiel och Marie Péjus och fråga hur lyckades de skapa ett sådant vackert ackord!
Och fråga mig inte hur hårt bananas gick jag i museibutiken 😉 Jag älskar alla museibutiker, men denna… höhöhöhhö 😉 Mycket roligt inhandlades! Överraskning numer två – en doft med tuberos! Ja, jag köpte en tuberosparfym där! Bouquet du Trianon av det franska märket Historiae. En grön, lite bitter tuberos med ylang-ylang, galbanum och kaprifol som så vackert la sig på min hud i rivierans värme! Jag är fortfarande i chock att tuberostiden är nu kommen 😉 Biljetten för 8 euro gäller för detta museet och för Museé d’Art et d’Histoire de Provence, också värt att besöka!
I Grasse måste du också besöka museum Fragonard – det finns olika platser i hela Grasse som tillgängliggörs för turister, men den gamla fabriken och gårdarna är helt enkelt bra att besöka. En del av Fragonards historia är stadens historia också. Just det! Det var Eugène Fuch som startade parfymhuset Fragonard och inte Jean-Honoré Fragonard som egentligen var en konstnär i grunden, det visste inte jag innan. Under medeltiden var Grasse garvarnas stad. Tänk att alltid började med stinkande lädergarvning, här producerades det bl.a. mockahandskar och de luktade ju inte gott. Det var familjen Galimard som kom på att parfymera handskarna i essenserna av myrten, lavendel, jasmin, ros, apelsinblomma eller mimosa. Jag vill nästan skaffa mig ett par sådana handskar! Marie Antoinettes resenecessär (ca vikt på 40kg tom!) gör också intryck, det är alltså inte så illa med mig och min necessär…
Dessa ställen är dock väldigt kommersiella och det mesta handlar om att… handla. Tack och lov är Fragonards dofter inte särskilt dyra. Jag köpte två 😀 Daíma och Cedre. En för höst och vinter och en för våren och sommaren. Eller för min man, vi låter honom tro att det är hans present ;). Åh, entré är gratis på Fragonard.
När du är färdig med museerna så är det definitivt fikadags. Och i Grasse äter man fougasettes – mjuka bakelser med apelsinblomessens. Helst från butiken/boulangerie Venturini, där du också kan köpa kanderade violblommor, verbena, rosenblad och annat härligt. Hos en parfymör jag träffade under min vistelse fick jag ett glas bubbel med ett sådant rosenblad i. Vackert och gott! Fougasettes är kanske lite udda i början, men ju mer man äter desto bättre smakar det. Oroa dig inte – det går inte riktigt att äta för mycket ;). Och som min väninna sa: och så rapar man blommigt i två dagar till. Fine for me 🙂
Är vi inne på ätbara parfymer (hahah!) så får man naturligtvis inte glömma glass. Eller jo, du får glömma vaniljglass, chokladglass eller annat lika konventionellt. Här äter man bland annat jasminglass, violglass, rosenglass, aplesinblommeglass, lavendelglass, ingefärsglass och verbenaglass. Helst på Les Délices d’Aurile på Place aux Aires. Jag skulle inte vilja äta dem dagligen om vi säger så, men violglassen var faktiskt god. Alltså godare än andra, lite som babypuder och dyrt smink. 😀
Promenader under parasollgator är också att rekommendera: parfymbutiker, lavendelbutiker, keramik, dyra kläder, billiga bohokläder och annat roligt. Jag bodde centralt vid Rue Jean Ossola och på ena sidan hade jag ”parasollgator” och på andra en magnifik utsikt över Alpes Maritimes och en stor del av Franska Rivieran, värt varenda krona. Och lite mer. Trots att det var den femte våningen utan hiss.
Jag besökte några parfymörer, blev insläppt i deras hemliga värld som jag är verkligen otroligt tacksam för! Bland annat träffade jag Olivier Durbano för att prata doft och testa hans nya (lanserades på Esxence som jag dissade i år) Pyrit Ana Tra – en blandning av oud, läder, kryddor och annat gött. En doft med tydligt Durbanos DNA. En stark doft med en massa karaktär! Snart öppnar han eget kafé så besök honom gärna – doft, smycken, konst, kaffe och drinkar, vad mer behövs? 😉
Lite utanför centrum ligger det också Parc Aromagrasse där de stora spelarna inom råmaterial och forskning är placerade: IFF, Robertet, PCW och andra. Det är ett råmaterialcentrum av nästan allt europeiskt parfymeri. Här finns det labb och det är här de flesta dofter på butikshyllorna ursprungligen kommer ifrån – här kan man beställa komposition, välja flaskans design, förpackning och börja kalla sig Creative Director (eller som många tyvärr gör – parfymör. Det har vi också pratat om – att det är så lågt och löjligt när folk efter några månaders baskurs har fräckhet nog att göra det) medan andra fixar rubbet. Det var en ära att få prata med proffsen härifrån, att få se enorma fat med parfymingredienser, att uppleva hela tillverkningsprocessen, att få höra några hemligheter, att få dofta på det jag ville och att få vara en del av det hela. Labbjobbet var nog det bästa av allt! Underbart! Det enda jag inte hann med den här gången – odlingarna. Det är ju jasminens tid nu! 😦
Jag skulle kunna skriva länge om allt som är värt att se och göra i Grasse, men om du har vägarna förbi – upptäck dina egna pärlor – besök katedralen Notre-Dame-du-Puy (Rubens!), gå vilse i de små gränderna, besök de små butikerna, klappa på parfymsäljarnskulpturen vid parfymmuseet, besök dina favoritmärken (de klassiska som Fragonard, Molinard, Galimard, L.T. Piver och de nyare som July of St.Barth, Durbano eller Micallef, köp lite lokala oljor med sig hem. Gå på en doftskaparworkshop (även om min är bättre, hahaha! 😉 ). Och njut! Men kom ihåg att hela stan ‘dör’ runt 8/9 på kvällen, inkl. restauranger så njut fort 😉
Bottega Olfattiva Doftkonst och blogg 