Comme des Garcons är ett fantastiskt märke. De har bevisat det så många gånger tidigare så det råder inget tvivel om detta (annars bjuder jag dig till diskussion 😉 ). Det som förvirrar mig mest när det gäller CdG är dock frågan: Hur fan kommer de på namn till sina dofter?! Visst, det finns många där man ser en tydlig koppling mellan namnet och innehållet (Blackpepper, Blue Encens, Hinoki, Mint, Tar, Palisander, för att nämna några), men sedan kommer det till exempel Concrete. Betong alltså. Det grymma Concrete som luktar nysågade, fuktiga brädor och inte alls betong! Nyss tillkom det en till, Copper, som min näsa gör volter av då den är skarpt grön och bitter. Ljuvligt bitter. Inte alls som nästan mjuka i sitt utseende, glansiga kopparkärl. Åtminstone i början. Eller inte alls egentligen.
Om jag tvingar mig att tolka omåttliga mängder av galbanum som grön patina så börjar det matcha en aning. Typ. Kanske. Galbanum är ett gummiharts från Ferulaväxter och doftar starkt av vilt ogräs, sådär vilt fräscht. Det är tjockt i konsistensen när det används i parfymeri, och brunt. Men doften i sig är otroligt grön och bitter. Med så mycket karaktär! Tack vare galbanum så doftar öppningen av Copper torrt, bittert och grönt kladdigt. Och alldeles underbart på det sättet. Om ni minns Must de Cartier (särskilt Must de Cartier Gold!) med sin eleganta och mjuka tolkning av galbanum så är CdGs Coppar som en sådan där kusin Eddie för familjen Griswold. Är ni med på vad jag menar? 😉
Men den känslan försvinner när huden värmer upp alla doftmolekyler och släter ut dem, släter ut dom på en… uppvärmd metallplatta (nu så!). Då början sötman komma fram – tänk er- metallisk men rund tobakssötma, med en fräsch, elegant, modern touch. Amberackordet garanterat, en aning balsamisk ton också med en del vanilj och myrra. Den moderna känslan kommer nog från faktum är både vaniljen, amberackordet och myrratonerna är syntetiskt framtagna här. Det finns en sorts näskittlande pepprighet i den också. Fint! Detta gör att det händer saker och doften är lite mera lekfull på det sättet. Som den där jäkla kusin Eddie :D.
Jag är imponerad över doftens tvetydighet. Den är både modern och retro (galbanum ÄR retro, detta diskuterar vi inte! 😉 ). Copper kan användas både av pälsklädda äldre damer och kaxiga… (äsch, jag skulle så gärna vilja skriva yuppies, men det blir också så jävla retro, hahhah!)… unga världsentreprenörer inom finanssektorn som står i kön för en Tesla Cybertruck. Så, bättre. Tror jag.
När doftens livscykel börjar lida mot sitt slut upplever vi att det finns en härlig pudrighet i den. Men det är ingen pudrighet på tuttinuttigt sminknivå, nej. En mjuk, elegant pudrighet – om man skulle köra myrra och vanilj i en mixer, det molnet som kommer upp när du lyfter på locket, den pudrigheten. Fråga mig inte hur ofta maler jag myrra med vanilj i en mixer :D.
Så koppar? Nä. En rejäl dos av doftkonst? Utan tvekan!
Om du är intresserad av andra kompositioner från Comme des Garcons så har jag skrivit en del 😉 Concrete finns här, Peppermint Sherbet här, Wonderoud här, och lite blandat här.
Bottega Olfattiva Doftkonst och blogg 