Min semester sampleserie har avslutats en aning abrupt då andra upplevelser har tagit över, men jag fortsätter att utforska min sample stash oavsett. Jag har precis hittat ett bortglömt kuvert med samples dessutom, otestade sådana! Spännande!
Så här kommer en nyhet, typ, från 2020 i alla fall.Jag tog fram något som jag tänkte skulle passa en sådan vacker och solig dag. Och det råkar vara ett märke som jag inte skrev mycket om tidigare, dels för att jag hade inte för många chanser att djupdyka i dessa och dels för att kort snorkling bland dem gav mig inget speciellt intryck. Så jag skyndade mig inte.
Men till hamn! Phantasma.
Alldeles första intrycket är grönt. En sprudlande vårgrönska och fikonblad. Efter hela två sekunder blomstrar den upp med syréner och liljekonvaljer, lätt pudriga tolkningar av dessa två. Det roliga är att dessa nämns inte alls i märkets beskrivning. Men de finns där. Detta kan innebära att parfymören (bästbästa Anne-Sophie Behaghel) använde sig av syntetiska ersättare till blommiga och myskiga ackord. Det brukar vara det som i liknande fall kan vara svårt att beskriva och avgränsa. Men det behövs nog inte heller, vi tittar närmare på helhetsintryck.
Jag skulle beskriva doften som en pudrig citrus, men mer pudrig än citrusaktig. Rätt så ovanlig kombo, eller hur? Doften förändrar sig mycket under första fasen, första kvarten, för att övergå till en väldigt lugn pudrig citrus. Enligt Les Liquides Imaginaires så är det yuzu, en asiatisk citrusfrukt, en fräsch blandning mellan grapefruit och söt mandarin, men i min värld så är yuzu mycket mer energisk än så. Märket skriver också att kompositionen består av just yuzu, rispuder och mysk. Och det stämmer, men yuzu kan nog vara en annan randomly utvald citrus också.
Jag är rädd att jag inte har så mycket mer att säga om denna – efter en stund så blir det en alldeles icke-störande lätt blompudrig mysk. Jag älskar Behaghels kompositioner (Le Mat! Id!), det gör jag. Men inte denna tyvärr.
Bottega Olfattiva Parfymblogg 