Den doftsätta väderrapporten fortsätter. Idag är det 15 grader, det blåser så in i bangen och det går inte att bada i havet. Sommar, sol och kaprifol my ass.Dock finns det gott om mycket fina besöksmål, POIs och god mat. Noll träning. Mycket sampling.
Okejrå, vi tittar närmare på en kompositionen som var mycket omtalad i slutet på 90-talet i parfymkretsarna. Ingen nykläckt doft alltså.
Mechant loup, den Onda Vargen. Det finns otippade namn i parfymhistoria och detta är ett praktexempel. Jag förstår verkligen inte kopplingen. Varför?
Ja, den doften är fyllig, balsamisk och varm som en irish coffee med hasselnötssirap. Visst låter det som en arg varg? 😉 Näpp.
Öppningen bjuder på booziga torkade frukt och lakrits. Ja, du vet, som torkade frukt inlagda i söt kirsch typ.När spriten avdunstar så blir den träiga sidan med fyllig myrra mer framträdande. Och det är ungefär här hela historian slutar. Jag menar inte att doften försvinner från huden, jag menar att från och med nu så händer det inget mer med den kompositionen och Mechant Loup blir lika intetsägande som en random populär herrdoft. Den är bra, den är safe, den kommer säkert tillfredsställa en stor skara, det är en trevlig crowd pleaser, men vill du ha mer karaktär i en liknande doft så satsa istället på annat, kanske Laudano Nero från Tiziana Terenzi? Eller en annan doft från L’Artisan, får jag bjuda på Timbuktu här?
Den här får nog gå och ”lägga sig i mormoderns säng”.
Bottega Olfattiva Doftkonst och blogg 