Jag är ganska upptagen på sistone. Möte efter möte (oftast med människor som jag inte känner till så väl ) tvingar mig att utesluta dofter från kategori ”Do you really want to hurt me, do you really want to make me cry?”, eller ”Who let the dogs out?!” (för att inte nämna ”Old McDonald had a farm”… jupp, oud, I am talking to you!). Jag har inget emot konkreta, modiga dofter, men jag är lite för mån om personer jag träffar 😉
Dagens doft – Electric Wood från Room 1015.
En doft med käft, men snäll när det behövs. Mycket ceder, mycket trä över huvud taget. Fräscha, nysågade brädor med tunga, gyllene tårar av kåda. Mycket ambroxan som är syntetisk ersättare av ambra med behaglig, myskig ton. Känner du mig så vet du att jag gillar iris också, den ”kalla” irisen finns här och harmoniserar, avrundar hela kompositionen med sin pudrighet. Electric Wood är en lättburen doft, ett underbart alternativ till alla citrusaktiga, marina, ”fräscha” kombos utan själ. Här har vi både själ och spännande berättelse bakom:
Michael Partouche, grundaren till Room 1015, ville återskapa doften av en sprillans ny Gibson. Trä, lack och metall. Gitarren som symboliserar så mycket – frihet, frälsning, fest och framgångar i rock’n’rolls historia. Dr. Mike som han också kallas, involverade två skickliga parfymörer – Amélie Bourgeois och Anne-Sophie Behaghel (bl.a. Mendittorosa, Frapin, Les Liquides Imaginaires, båda två). Det som gör den doften speciell är att någonstans i bakgrunden känner jag en vibe av ett axelbälte. Gitarrbälte av läder på en lätt svettig axel av en ung musiker som precis började turnera med sitt nya band och luktar inte som en sliten alkoholist ännu. Han och hans Les Paul. Hur sexigt som helst…
Denna doft alltså. Sweet child o’ mine 😉
Electric Wood lanserades 2015, Room 1015 lanserar nu sin nya doft – Power Ballad, förhoppningsvis snart på bloggen :).
På tal om gitarrer och bara axlar – min favorit 😉
Bottega Olfattiva Doftkonst och blogg 
1 kommentar