Hej igen! 🙂 Upplever ni samma känsla som jag i mellandagarna? Att man inte vet vad är det för dag och vilket datum det är? Det verkar att det hjälper mig att slappna av, control freaken i mig vet ändå att det är lugnt, jag är faktiskt ledig nu.
Och om jag är ledig en eller flera vinterdagar i rad så blir det mycket och tungt doftmässigt. Så blev det nu också. Idag dock vaknade jag med en stark känsla att nu minsann får det vara nog en stund! Jag behöver en doft som inte alls är uppenbar, något icke-banalt, något som utmanar min näsa och min förmåga att urskilja diverse doftnoter. Nog med ”kladdiga” parfymer, dags för något… torrt!
Och L’Artisan Parfumeur har en sådan doft i sin portfolio. Den heter Timbuktu och tillhör märkets Collection D’Orient. Det finns två designs av flakonger på marknaden idag, de äldre batcherna hade guldkorkar, de nya – svarta.
Jag har aldrig varit i Mali och har inga som helst doftassociationer mellan den doften och det afrikanska landet. Men Timbuktu doftar verkligen som en exotisk marknad. Framför allt doftar den vetiver och kardemumma. Och mango, men inte moget, sött mango – här har vi den sorten som alla vi på fel sidan av jorden är mer bekanta med – det gröna, omogna, sega mangoskalet. Så realistiskt! Sa jag att den doften inte är uppenbar? 😉 Det verkligen inte är någon banal klassisk blandning och det händer relativt sällan hos det ganska så klassiska L’Artisan Parfumeur.
Vi förflyttar oss i rask takt från den ovanliga öppningen och där börjar den peppriga, lätt träiga papyrusen träda fram. Jag tror att det är just papyrus med vetiver som ger den ovanliga bittert brusande känslan. Det finns inget sött här, inte ens mangon pekar åt det hållet. Annorlunda, upplyftande och spännande!
Någonstans i bakgrunden lyser det en liten ros, en ros i en balsamisk dans runt elden. Vi kan tydligt se och känna aromatiska virvel från rökelse, men de hålls ändå i schack, inga oväntade vindpustar som sprider de i rummet. De mjuka nyanserna kommer naturligtvis från benzoin och myrra, Afrikas väldoftande guld.
Ved ni vad som finns mer i den? Det finns en nypa… salt i Timbuktu. Tro det eller ej. Jag kan verkligen konstatera att Timbuktu är en doft för den moderna, kreativa varelsen – elegant, men inte stel, och självbelåten med en massa karaktär. Bra på jobbet då den projicerar inte särskilt starkt, men är ganska hållbar på huden.
Den kompositionsmässigt oväntade doft föreställer inte riktigt det jordiga, sandiga Timbuktu jag känner från böcker eller dokumentärer. L’Artisans Parfumeurs Timbuktu är mycket mer grön, träig och (förstå mig rätt) fräsch, på ett ganska exotiskt sätt tack vare rökelsen och kryddigheten. Det vore fantastiskt att resa dit och sniffa runt a little. Den överraskande och suggestiva doften väcker den lusten. Åh, vad jag älskar ovanliga parfymer! Thank you, more please!
God fortsättning på er! (Och om jag inte hinner skriva mer i år – ha ett underbart, väldoftande nytt år!)
K.
K.
Bottega Olfattiva Doftkonst och blogg 
1 kommentar