Anteckningar från 2018 – bästa doften, största besvikelse och lite till

Här kommer det. En summering av 2018 i några korta och koncisa ord.

Jag har tyvärr inte ork att hålla på med summeringar som jag gjorde varje år, den lilla tiden jag har kvar utanför jobb och alla uppdrag vill jag ägna åt nya upptäckter istället. Så jag struntar i ingående beskrivningar och djupdykning och delar med mig mina anteckningar istället.

Skriv gärna dina tankar kring dessa, jag är så himla nyfiken vad du tycker om dem, vilka har du testat, vilka vill du testa?

Vilka var dina pärlor under 2018? Vilka besvikelser?

Jag tar upp dofter som lanserades under 2018, det finns naturligtvis tusentals till, men här har ni dessa som satte spår under årets doftäventyr!

Bästa doften

• L’Iris de Fath Jacques Fath – Kungen, utan tvekan!

L’Iris de Fath Jacques Fath

• Southern Bloom Goldfield&Banks – boroniablomma, annorlunda och vacker

• Song for a Rising Sun Homoelegans – booze, blunt, ananas och svettig kummin, yiieehaa!

• Lattedoro Maison Gabriella Chieffo – guldmjölk, balsam för vilsna själar

• Oeilleres L’objet Parfumant Roberto Greco – grönska, bitterhet, kamomill och annan wilderness

• Santal Nabataea Mona di Orio – elegant träighet med karaktär

• (homage to) Hemingway Masque Milano – ett hav av vetiver, en ung doft för den gamle, med eller utan havet

• B-612 Nishane – bara en massa coziness utan barnslighet

• Dionisio Tiziana Terenzi – sexiiig! Oud, ambra, vanilj och mysk

• Megalium, Ambar del Sur och Botafumeiro Carner Barcelona – The Oriental Collection, båda två väldigt intressanta, och stort tack för det, The Floral och Black Collection var inte alls lika kul

• Dior Dioramour – klassisk pudrig iris, så enkel och så otroligt delikat och elegant

• Bleu Lazuli Armani Privé – för att jag är en sucker för den typen av dofter och tobak, honung, plommon och kardemumma är… mumma (fan, vad påhittigt! 🤦‍♀️😂)

• Tempo Diptyque – fin patchouli, väldigt, väldigt fin

Största besvikelse

• J’suis Snob Jacques Zolty – näää, bara nääää

• Xerjoff Corallo – för att jag trodde mycket på den och den blev inte alls som jag har tänkt mig

• Blanc Poudre Heeley – orkar inte, läs här

• och en trillion själlösa mainstream flankers – för det är skittråkigt att äta samma lunchlåda 3543 gånger!

Finaste flarra

• nya Shalimar Souffle de Parfum – behövs det någon förklaring ens? 😉

• Blue Tea The Merchant of Venice – jag vet inte hur den doftar så den kan nog ligga både här och under kategorin nedan. En flaska som gör mig knäsvag!