Parfymåret 2017 – tillbakablick

Jag gör det tredje gången nu (2015 hittar du här och 2016 hittar du här) – summerar ett år som gått och lämnat en massa olfaktoriska minnen bakom sig. Kul, ja. Mycket jobb, ja. Men jag måste systematisera och summera ibland, så funkar jag. Med tanke på att det inte går att skriva om alla premiärer (det släpps tusentals parfymer varje år, jag hinner inte testa alla jag tycker är värda det), have mercy, jag tar upp bara de jag kommer ihåg, både de bra och de… mindre bra. Och det är helt subjektiva val (naturligtvis!) så förvänta dig inte att jag helt plötsligt kommer att börja skriva positivt om Vickans Sekret och hennes mistar, men skriv gärna i kommentarer vad du tycker är värt att ta upp här.

Selektiva märken och nischmärken, flankers och nya koncept. Vi kör!

MAINSTREAM

2017 var inget jättebra år för selektiv parfymeri. En, två, tre intressanta kompositioner känns alldeles för lite för att dra upp hela industrin. Selektiva damdofter sitter på samma sötfruktblommiga våg sedan jättelänge. Man kan ta upp argumentet om höga försäljningssiffror där, men hallå, det är nischparfymeri som noterar mångmiljardökning och säljs hejvilt worlwide. Mainstreammärken försöker fortfarande med sina ”exklusiva linjer” eller andra ”prive”-linjer, men dofternas småtråkig, trygg (läs: lättsåld) DNA består. Rent generellt. På tal om exklusiva linjer så har Guerlain släppt Oud Essentiel, nytillskott i Les Absolus d’Orient-linjen. Hela linjen, förutom vackra flaskor flörtar med orientaliska råmaterial. Den är inte revolutionerande på något sätt, men den behövdes i Guerlains utbud, bra start till något nytt i den konservativa grenen av haute parfumerie.

Guerlain presenterade en ny tolkning av Mon Exclusif i form av Mon Guerlain (mer här), Hermes stoltserade med Twilly (mer här), Chanel lanserade Gabrielle – en korrekt och tråkig blomstersaft för alla och ingen (Coco hade varit förbannad), Dior släppte en banal Poison Girl som inte har något gemensamt med klasssikern Poison. Förutom dessa så tillkom det några andra kompositioner som faktiskt skiljer sig en aning från andra: Mugler Aura till exempel, en vild, träaktig vaniljkombo med rabarber. Inte för mig, men spännande doft. Jag uppskattar den.

Det kom många flankers också: La Petit Robe Noire av Guerlain – Black Perfecto. Kvävande körsbär med syntetiska mandlar, nej nej nej. Btw, jag har räknat för er – det finns 23 flankers av Petit Robe Noire ute på marknaden nu… Vi fick också nya tolkningar av klassiska Shalimar i år – Shalimar Souffle Intense och Shalimar Souffle de Parfum. Och precis som ”boken är alltid bättre” så är Shalimardrottnigen i edp alltid bättre i sin originalversion. Mer? Flanker J’adore, flanker La Vie est Belle, flanker Si, flaker Opium, flanker Armani Code, flanker Miss Dior, flanker Alien… Det är ett billigt sätt att bibehålla säljflöde för parfymhus, men jag har verkligen svårt att tro att de säljs bra (har inga siffror på det, men behövs det ens?).

 

Guerlain har bestämt att införa enhetliga flakonger på sina damdofter i 2017 och det är ett stort steg för märket. Kanske inte riktigt åt rätt håll. Jag älskar Guerlains flakonger och tycker lite synd om oss att vi inte kommer att få uppleva vacker flaskdesign mer (nu överdriver jag lite, jag vet). Om jag minns rätt så Petite Robe Noire, Shalimar och Terracotta kommer att stanna som de är, tack och lov. Särskilt Shalimarflakonger ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Samma med Vol de Nuit, klassiska Quadrilobes eller Mitsouko/L’Heure Bleue-flakonger, dessa FÅR ju inte försvinna, det är konstverk ju! Alltså inte för att Bee bottles som ersätter många andra är dåliga på något sätt, men tråkigt är det. Aqua Allegoria-serien kommer dock att få ett lyft OM den ändrar utseendet ;P.

Det som är värt att nämna är Gucci Guilty Absolute. En överraskning galore. Äntligen! Den känns väldigt nischig med sitt tydliga lädertema och den är verkligen fantastisk – rå, hållbar, genomtänkt, välkomponerad. Bravo Gucci! Den är så pass annorlunda och innovativ (på sitt sätt) att risken är stor att den kommer inte att säljas länge på vissa marknader, Sverige inkluderat. Så passa på och köp innan den försvinner eller blir ”anpassad”. Just det, och glöm det där med herr- och damdoft igen. Trams. (Ja, jag har köpt mig en flaska :P).

Tom Ford. Det enda jag kommer ihåg när det gäller Tom Ford förra året är den nya doften med uridiotiskt namn – Fucking Fabulous. Det är egentligen inget nytt med tanke på att Ford har också haft ett samarbete med Terry Richardson som är inte riktigt känd för smakfulla reklambilder. Men ordet fuck är inte längre så jävla cool och skandalöst, Ford. Doftnoterna låter spännande, men namnet gör att jag vill inte ha sådana fånerier i mitt parfymskåp.

Van Cleef & Arpels släppte några nyheter under 2017 också. I Sverige fick vi bara Bois Doré, den har jag skrivit ganska mycket om i det här inlägget.

Jo Malone har släppt några dofter också. Så tråkiga och medelmåttiga så jag orkar inte ens skriva om dem. Jag hade förhoppningar på English Oak & Hazelnut för hur gött låter inte detta, men flopp som få är det. Samma sak med Green Almond & Redcurrant, English Oak & Redcurrant – det är ensäsongsdofter, inget att minnas och inget att tycka synd om. Hejdå! (De har garanterat 274572 ytterligare blandningar till att presentera, vänta lite bara, lite som Loka med sitt Kantarell och Gubbpung-vatten 😛 ). Det finns en doft från nya Bloomsbury Set Collection som jag är liiite nyfiken på – Whisky & Cedarwood, med Yann Vasnier bakom styrhjulet. Återkommer när jag får tag på den. Jag har inte testat de nya Rich Extraits, men här har jag inga större förväntningar heller. Och dessutom är jag sur på deras hållbarhet, det går ju inte att dofter i denna prisklass bjuder på så himla korta förhållanden med huden.

Armani Prive – en av mina favoritmärken bjöd på Iris Celadon bland annat. Patchouli, iris, kakao – låter hur fantastiskt som helst, men den här gången har de inte lyckats fånga mig heller. Bang ska det vara, särskilt till det priset. Det blev inget bang, det blev en tyst plopp istället. Samma sak med limiterad Charm’. Sorry.

Byredo går åt rätt håll – Bibliotheque och Velvet Haze, inte illa alls!

Jag har väntat på Bottega Venetas Eau de Velours och när den till slut kom så var jag väldigt upphetsad. Och ja, sofistikerad parfym av bra kvalité, men jag gillar mer den första Bottegan edp, kanske för att plommon i denna var inte lika tydliga som i t.ex. Lutensisk Feminité du Bois som jag supergillar och har väntat på?

NISCH

Här händer det så mycket att jag knappt hinner med.

Comme des Garcons tar tillbaka beslutet om att Red, Green, Sweet och Synthetic-serien skulle försvinna från marknaden och återkommer med alla dessa dofter i s.k. Olfactory Library. Efter några omformuleringar förstås så gillar du gamla versioner så köp de nu, de blir de dyyyyyra och svårtillgängliga snart. återkommer med ett riktigt nischat koncept igen. Concrete doftar som en hög av nysågade brädor som fick ligga utomhus i sommarregnet ett par dagar. Massor med syntetiska sandelträersättningar och hållbarhet deluxe. Annorlunda och modern. Men har ingenting med betong att göra :).

Oliver Durbano presenterade sin nya Labradorite, den trettonde doft i kollektionen Pierres Poemes under Pitti Fragranze i år. Animalisk tuberos med en retrokänsla gör mig inte het i hjärtat. Men den är enlig med den aktuella tuberostrenden.

 

Maison Gabriella Chieffos stora snackis på mässan i Florens var Quasicielo, en kryddig, balsamisk och aromatisk kombo av känslor. Grymt jobbat! Den produktiva Luca Maffei som står bakom doften är engagerad i så många projekt, så många olika, bra projekt dessutom att jag börjar överväga att lägga till honom på min lista av favorita Näsor. Jag ser verkligen fram emot hans nya kompositioner (och det kommer jag att få testa för biljetterna till Esxence i Milano är redan införskaffade! Yayy!)

Zoologist och Victor Wong lanserar nya ”djur” kontinuerligt och alla är värda att testa. Dessa kompositioner är inget för den oerfarne parfymentusiast, men har du redan tagit dig igenom några nischade dofter så kommer du att förstå dessa skapelser också. Dragonfly, Camel, Panda och Elephant föddes i 2017. Obs! Den nya Pandan skiljer sig från den äldre versionen.

Santiago Burgas Bou presenterade sina Palindrome I, II, III från Palindrome Collection. Alla är grymma, men den balsamiska ettan är en riktig pärla.

Serge Lutens. Jag är lite osäker om vi ska fortsätta att klassificera detta parfymhus som nischad – Lutens säljs på Sephora (innan du hoppar upp – inte i Sverige). I år lanserades Dent de Lait och lyxiga Bourreau Des Fleurs från Section d’Or serien. Jag kan inte säga något om dessa för jag var inte särskilt nyfiken på dem – Dent de Lait (mjölktanden) verkar vara lite metallisk som avskräcker mig och Bourreau tillhör den serien som lever inte upp till sitt pris. Jag kunde testa dem i Paris, men valde faktiskt andra roliga aktiviteter istället :P.

Mona di Orio. Bland nyheterna Dojima och Suede de Suede, en vacker komposition av mocka, mysk, patchouli och träiga inslag. Elegant. Efemerisk. Jag tror jag vill ha den :P.

Francesca Bianchi – Under my skin. En av årets favoriter från Pitti Fragranze. Mjuk, men kinky, animalisk, vild, men så omfamnande samtidigt. Vacker irisrot och tydliga toner av grå ambra. En doft att hata eller älska. Jag älskar den.

Archetipo och Rituale från Mendittorosa och Osang från Talismans. Mästerverk i genomtänkta, annorlunda flaskor och förpackningar. Rituale och Osang följde med årets honung- och bivaxtrenden. Den typen av honung som vi hittar i Osang, i par med myrra, labdanum, iris och andra ingredienser gör denna till ett konstnärligt projekt, inte bara parfym. Alla är dessutom i extrait-koncentration så investering i denna lånar sig utan tvivel.

Iris Fauve och Musc Immortel – Atelier des Ors. Vacker, flawless iris, myrra, mysk och labdanum i en fjäderlätt komposition, hur har de lyckats? Immortel med salvia och vetiver ger en sorts dammighet som jag älskar. Båda parfymer är supervackra, högkvalitativa och prissatta därefter. Men varje droppe är guldvärd. Och det syns – alla dofter från Atelier des Ors innehåller guldpartiklar.

Väldigt naturliga, på något sätt råa konceptparfym från January Scent Project är viktiga att nämna här. Doftnördar från hela världen diskuterar dessa hit och dit, John Biebel som står bakom konceptet tilltalar många med sin öppenhet och trevligt bemötande. Hans nya kompositioner Eiderantler, Selperniku, Smolderose, Vaporocindro (fråga mig inte om namn 😉 ) tilltalar fans av naturlig indieparfymeri.

Parfum d’Empire – Le Cri – jag borde gilla den, det är ju irisdoft. Men… jag vet inte. Jag tror det är ambrette som gör mig skeptisk. Men jag vill anteckna den här.

En av dofterna jag kände direkt att jag vill ha är Savannah’s heart från Olibere Parfums. Väldigt otippade doftnoter samlade ihop gav ett genialiskt resultat, jag skriver om denna här.

Den fina, skandinaviska i stilen Mx. från Eris Parfums gjorde intryck på mig med sin enkelhet, lite sådär zen. Hartser, sandelträ, ceder, peppar, ingefära och en nypa kakao. Perfekt kombo. Btw, visste du att den och alla andra Eris kompositioner kan du få via en giveaway jag har på min Instagram? Delta! 🙂 

Homoelegans presenterade sin nya doft – Paloma Y Raices, helt i linje med årets trender i nischparfymeri – tuberos med balsamiska och gröna noter. Väldigt välkomponerad.

En fantastisk kombo av italienska mandelbiscotti med mörkchoklad, hasselnötter och lite whisky till hittar du i Antonio Alessandrias nya Gattopardo. Wow!

De sista dagarna av året kom det Hiram Greens nya komposition Slowdive. En mustig kombo av bivax, vita blommor och söta, torkade frukter. Mycket doft i doften!

Skaparna från Xerjoff är fruktsamma som vanligt – i 2017 föddes bl.a. Alexandria Imperiale, Cruz del Sur I och II, Aubres, Ceylon, Casamorati Dolce Amalfi och alla i nya, fina flaskor. Jag är nostalgisk, jag gillar gamla flakonger mer. Hög kvalité för tjockare plånböcker.

Pissara Umavijani från Parfums Dusita presenterade nya Fleur de Lalita, fyllig och rik blomkombo av högsta kvalite. Jag väntar på nästa i tur – Erewan, den fick jag provsniffa i Paris när jag träffade parfymören själv, den blir bra, I tell you!

Orto Parisi och deras nya Terroni – mycket snack kring denna som vanligt, mycket bra komposition, men doftar lite som en blandning av Gualtieris tidigare konstverk.

Det finns också en hel del dofter som presenterades under årets Esxence-mässa i Milano, här skriver jag om dessa. Och under dessa länkar hittar du highlights från höstens mässa i Florens.

För att summera lite – 2017 var mycket roligare på den nischade sidan av parfymindustri. Tack för att ni följer mig, tack för att ni läser och hoppas på många fler årets summeringar här på bloggen med Er. Jag uppskattar väldigt mycket att ni finns, något så tråkigt som besökarstatistik slutar inte förvåna mig för ni är fler och fler varje månad – helt fantastiskt! Superjävlastort TACK för det! Det känns verkligen kul att mitt ”skriva av mig-projekt” rullar på så bra! Skriv gärna mer, skriv vad ni vill läsa om – det är så motiverande och jag behöver det :P. Tack för 2017 tillsammans! ❤

Men vilka är trender för 2018?

Jag skulle säga att de stora trenderna i skönhetsvärlden kommer att påverka parfymindustrin också. Det blir alltså fler naturliga eller ”naturliga” parfymer, trenden med att personalisera sin produkt är stark och blir ännu starkare – parfymhus kommer att erbjuda personaliserade flaskor och även dofter (lyxvariant!). Här måste jag bara inflika att du har en möjlighet att skapa din egen doft på en av mina workshops också – mer personligt än så blir det INTE! 🙂

Mer så tycker jag att celebrities som ansikten utåt kommer att minska i värdet – det är politiskt och socialt engagerade personer som kommer att vara ansikten utåt för parfymmärken. Natalie Portman som Miss Dior’s ansikte kommer inte bli lika het som uhhmm, Oprah Winfrey i samarbete med Estée Lauder till exempel.

Vad tycker du är årets största highlight? Vad är årets största besvikelse? Vad vill du se på parfymmarknaden i år? Vad vill du läsa om här på bloggen?

Berätta!

Kram,

K.