Vårens nyheter är här! Hiss eller diss? Praise or raze?

Jag fick testa några nyheter idag. Nyheter från två parfymjättar – Hermes och Armani Privé. Plus ett helt nytt märke på min egen stjärnhimmel – Amouroud.

Amouroud är ett amerikanskt parfymhus, barn till redan kända Perfumer’s Workshop (you know, Tea Rose 😉 ). Än så länge har de lanserat 6 dofter, varav 4 finns att köpa på NK: Dark Orchid, Oud du Jour, Safran Rare och Santal des Indes. Näsorna bakom dofter: Patricia Choux, Cecile Hua, John Mastracola, Claude Dir och Irina Burlakova.

 

Hermes lanserar nu två vår-somriga dofter i linjen Les Colognés: Eau de Néroli Doré och Eau de Rhubarbe Ecarlate, båda, som namnet säger, i edc koncentration.

Néroli Doré ÄR Ellena i ett nötskal. Jean-Claude Ellenas kärlek till fjäderlätta, eteriska citrusnoter och lätt träiga ackorder gör bara att jag backar. Doften i sig är bra, den är fint komponerad, lättburen tack vare apelsinblommor och är ett säkert kort när det gäller försäljningsprognoser. Spännande och inte överdriven saffran i basnoterna. Men det är inte min doft.

Eau de Rhubarbe Ecarlate… Vad ska jag säga… Skulle Wunderbaum finnas i rabarberdoftande kartongträ-form så skulle den dofta som Rhubarbe Ecarlate. Jag har inte så mycket erfarenhet med rabarber i parfymerna (på min egen begäran), men den doftar verkligen syntetiskt. Krispigt, syntetiskt med mysk i bakgrunden. Nej nej nej! Skaparen bakom är Christine Nagel, tittar man på hennes verk för Jo Malone då fattar man vad hennes näsa är ute efter. Men jag tackar henne för Ambre Soie i alla fall. Och resten? Resten är tystnad…

På tal om Ambre Soie. Jag fick också testa Armanis nya dofter – två systrar till Privé-linjen, Terres Précieuses: Rouge Malachite och Vert Malachite.

Först – flaskor. Omtalade malakit/marmorliknande flaskor i rött och grönt. Kitschiga, men ändå lite lockande :P. Jag skulle dock inte vilja ställa upp de på min hylla med mina egna precieuses. Alldeles för starka 70-tals vibbar :P. Ni vet, om Liberace skulle finnas med på bilden tillsammmans med vatikanska ärkebiskopar. 😀

Men tillbaka till väsentligheter: Rouge Malachite är en blommig (vita blommor, argghhh!), tung blandning av jasmin, tuberos, apelsinblomma. Lite animalisk, tack vare cashmeran (syntetiskt, myskig, ljustträdoftande ämne), men animalisk på det sättet som Flowerbomb kan bli (haha!). Den är tung. Den är så blommigt tung så jag känner inte mer än så. Amberackorden kommer upp lite gran efter några timmar, men den är inte tillräckligt tydlig för mig. Som det brukar bli med sådana dofter – hållbarhet på mastodont nivå!

Vert Malachite är en scrubber. Jag vill inte gå in på det. Vita blommor, gula blommor, rosa blommor, blommor blommor och huvudvärk i flytande form. Plus en astmaattack på det. Alltså, jag saknar något riktigt jävla spicey i den. Den enda räddning. Annars scrubber.

Men det fanns också fina överraskningar!

Amouroud. Jag har aldrig hört talas om märket förut. Men jag rekommenderar deras dofter redan nu. Det finns en röd tråd i alla jag har provat idag, nämligen rökelse, rök egentligen. Mäktig, nästan helig rökig ackord. Jag har två favoriter hittills – Santal des Indes – smoothy indiskt sandelträ med rökelse, turkisk ros som, tack o lov, inte tar över kompositionen, läder och vetiver, med underbart bitter malört. Tydligen innehåller den också curry trä, men fråga mig inte hur den doftar för jag kan inte urskilja den från kompositionen. Måste ju liksom få chans att sniffa på den separat 😛 Tummen upp definitivt! (Åh, vad jag har hyperventilerat över den idag 😛 ).

Och en till doft som orsakar knäsvaghet hos mig – Oud du Jour. Påminner väldigt mycket om Armani Privés Oud Royal, en oud som jag uppskattar som mest, alltså inga sådana där barnyard/komocka vibbar 😛 Att den innehåller endast spår av oud? Jag bryr mig inte, det är precis sådana mängder oud jag behöver i parfym! Oud, rökelse, ros, saffran, plommon, lite patchouli och fiiiin ambra i basen. OMG!