Whoa! En av de bästa upptäckterna sedan länge. Ni, mina parfymintresserade vänner, måste, bara måste testa dofter från spanska Santi Burgas om ni vill uppleva något alldeles underbart parfymväg. För det händer inte ofta att nästan allt i parfymhusets utbud är något extraordinärt. Här har vi ett sådant exempel.
Jag kände inte alls dofter från detta hus innan jag åkte till Milano och stannade vid Santi Burgas montern på Esxence. Jag fick inte så bra respons då jag sa ärligt att jag inte kände deras parfymer så väl, har bara hört talas om dem, särskilt om Oud de Burgas. Jag kunde inte testa dofter då (oh, näsa, min näsa!) så plockade jag ut några samples som verkade vara mest intressanta. Santiago Burgas Bou, husets creative director var där och presenterade deras nya linje – Palindrome Collection bestående av två dofter just nu. Jag blev särskilt förtjust i den peppriga, patchouliga Palindrome II, lite kryddig, lite animalisk, verkligen intressant! Palindrome I känns på något sätt väldigt modern i jämförelse med nummer II med sina citrusnoter, ambrette och diverse kådor. Jag hann inte testa dem särskilt länge ännu, men det blir säkerligen spännande att få uppleva dem ”globalt”.
Samples från Santi Burgas testade jag först när bihåleinflammationen har lagt sig, ett par dagar efter hemkomst. Jag var sjukt nyfiken på några dofter från s.k. White Collection – just Oud de Burgas (en väldigt animalisk oud, superpowerdoft), Flaming Red (pudrig ros-oud kombo med irisrot och amber i basen) – om flamenco hade en doft så hade det varit Flaming Red odiskutabelt! En riktig sensuell doft med krut i! Och Eau Dada… vilken historia… en rå patchouli, lite saffran, en hel del rökelse och lite tonkasötma på det. Väldigt 20-tal, väldigt Duchamp ;). Och även Miss Betty Vair (åh, jag gillar Santiago Burgas ordlek!) som först lät lite tråkigt, men det visade sig vara en fin doft för många tillfällen och olika states of mind. Kall, dammig vetiver, en massa mysk och ekmossa med en liten sting i. Enkelt och bra! Väldigt bra!
Men den doften som verkligen gjorde mig knäsvag och tvingade fram tankarna om ”tio bäst…” var ÔIKB (ÔIKB står för Eau Intense King Blue). Efter mitt prov har tagit slut efter ett par dagar då var jag bara tvungen att beställa hem en flaska. Det kändes som att hitta ett hem efter flera års vandrande och sovande på gästsängar. Jag har lite svårt att beskriva den doften lika bra som jag upplever den, men en så underbar, omfamnande och välkomnande doft har jag varit ute efter sedan decennier, utan att ens veta om det…
Den kändes igen, absolut, den påminner mig om Tiziana Terenzis Laudano Nero, men när Laudano är definitivt en doft att bära på kvällarna, helst under vinterhalvåret så är ÔIKB en doft som ger mig en massa styrka under alla möjliga tillfällen. Jag tror att det är parametrarna som spelar en stor roll här. Här finns det inga brutala noter som i Laudano Nero, bara lätta, men bestämda aromer av drömlik saga om modern kvinnlighet (doften är dock helt och hållet to share). Irisen tar över och lägger sig fint som ett täcke av silke vädrat ute en hel kväll. Mjukt läder av finaste kvalité och en liten touch av hyrax gör den doften oemotståndlig. Lätt och pudrig, len, men med karaktär (muskot?). Syndfri, men lite kinky samtidigt. Tonkabönor bidrar med lite sötma. Alltså, en handväska deluxe, geees, jag älskar den! ❤
Bottega Olfattiva Doftkonst och blogg 
4 kommentarer